Farbror Åke

Han var minstingen i en familj på tio syskon. Nu är han fyllda 85, och ensam kvar från den en gång så stora barnaskaran. Han heter Åke Lindqvist, men för mig är han fortfarande kort och gott "farbror Åke". Han är snällheten personifierad, ja, jag har aldrig sett honom varken arg eller upprörd. För ett tag sedan så hälsade vi på hos honom, tyvärr har besöken blivit lite sporadiska de senaste åren. Men bättre sent än aldrig.


Åke i ungdomens dagar. På festplatsen Öholma kunde man se Åke
svänga runt bland galanta damer. Och jag har även hört att han
både sjöng och spelade trummor på dansestraderna.


Min far hade sex bröder, som han umgicks kontinuerligt med. Åke
var en av dem. Här ses jag och farbror Åke på en balkong på Bryggar-
gatan i Piteå. Året är 1963.


Farbror Åke 2009. Trots 85 år fyllda - så är han fortfarande lillebror.
Det var Åke som sjöng jazz för mig som barn i farmors kök. Han
imiterade Louis Armstrong, och jag minns än låtarna som han fram-
förde; "Hallo Dolly" och "When The Saints go Marching in", sjungen på
hemmagjord "Hortlaxengelska".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0