Roger Lindqvist

Lördagen den 13 februari 1982, har för alltid etsat sig fast i vårt minne. Klockan 18:04 på Piteå Lasarett, tittade en viss Andreas Lindqvist ut, för allra första gången. Någon timme dessförinnan, hade vi ätit palt - vår egen nationalrätt - och vid matbordet fanns även de blivande farföräldrarna, John och Maj-Gerd. När så den sista paltbiten var uppäten, började saker och ting att hända. (Kanske beroende av nämnda maträtt?) I ett huj gick vattnet, och i samma stund ringer det på våran dörr. Min kompis som bor granne tittar in, just  när jag irrar planlöst omkring i vår lägenhet på jakt efter en skjorta. "BB" lyser i eldskrift framför mina ögon, medan jag försöker att lugnt och stilla samtala med min hustru, som finns i ett annat rum. Vad min kompis ville, det har jag totalt glömt och förträngt. Och i turbulensen kring det kommande BB-besöket, hann jag tydligen konversera, (dock väldigt forcerande) med min kompis. Samt även ombesörja att vår katt Sessan, omsorgsfullt togs om hand av mina föräldrar, skickade helt resolut hem henne till Hortlax med mor och far. Puh!

Andreas ruckade lite på planeringen. Eftersom ett planerat kejsarsnitt fanns inbokat i slutet av februarimånad, men eftersom han hade så pass bråttom ut, (undrar om han ville komma i tid till Hockey VM?) så blev det som det blev. Och det är vi naturligtvis väldigt stolta och glada över, idag som i denna dag är. Så grattis Andreas, på din 27:e födelsedag. Den bästa presenten har du naturligtvis redan fått, och då menar jag Jennie och Norah. Grattis än en gång!

Den bästa presenten har du redan fått, Jennie och Norah. Fast på denna bild
ligger hon ännu i magen. Valborgs -08.

Men här har har lilla Norah minsann tittat ut.

T.v. minne fr. BB. T.h. Jörgen Sigurdh som ut-
förde kejsarsnittet 13.2-82.

Andreas 1 år, visar stolt upp sina två tänder.

Här är det bus på gång.

Andreas provar delar av  pappas scenkläder, samma kväll som han
skulle spela på Statt i Piteå. Dec. -82.

-"Kanske man skulle bli dansmusiker som farsan?"