Roger Lindqvist

Tänk om varje liten unge på vår jord, skulle bli sedd och bekräftad av sin omgivning, ja tänk så mycket annorlunda vår värld skulle se ut. Ibland leker jag med tanken, när jag ser dessa höga män och kvinnor i maktens boningar, som på ett vårdslöst sätt leker med oskyldiga människoliv, för att man innerst inne aldrig blev bekräftad hemifrån. Många av historiens värsta despoter, Hitler, Stalin, Lenin, Amin, Mugabe mf l. är väl bevis för hur illa det kan gå, när man sen tidig ålder inte blivit sedd bekräftad och kärleksfullt bemött. Tror inte eller att alla kriminella, som utfört bestialiska brott, har nån lycklig barndom att se tillbaka på. I regel handlar deras uppväxt om djup mänsklig misär, där övergrepp av olika slag förekommit. Barndomen har aldrig varit någon barndom i verklig mening, istället har det lilla oskyldiga barnets liv blivit till en kamp för att överhuvudtaget överleva, kanske både fysiskt som psykiskt.

Att då som vuxen, försöka fungera i ett "normalt liv," kanske inte går, när innandömet är trasigt. Det finns en hel del som hamnat på olika institutioner, - har sett många exempel i mitt jobb på mentalsjukhus - många väljer den kriminella vägen, medan en del har skaffat sig topp positioner inom det politiska livet, (tänker då främst på de despoter som jag tidigare nämnt) vilket kan få förödande konsekvenser. Allt detta tragiska hade kunnat undvikas, om det lilla barnet från första början blivit både sedd bekräftad och naturligtvis också kärleksfullt omhändertagen. Så därför upprörs jag jämt när man i medier berättar om barn som far illa. Ansvaret ligger hos oss vuxna, det går aldrig komma från. Men, tyvärr finns det alltför många vuxna "därute," som inte har förstått sammanhanget, bra o trygg barndom = trygga ansvarskännande vuxna.