Jan Johansson
Pianisten och kompositören Jan Johansson, skapade historia när han 1963 utkom med albumet, "Jazz på svenska." Inte för inte, blev Jan Johanssons tappning av svensk folkmusik i jazzarrangemang, det mest sålda jazzalbum någonsin. Med på sin musikaliska resa, hade Johansson även sin gamle vän och medmusikant, basisten Georg Riedel. Den lågmälde gudabenådade Jan Johansson, har alltså lämnat outplånliga avtryck i den svenska musikens historia.
"Visa från Utanmyra," samt "Emigrantvisa," tillhör sedan länge mina personliga favoriter. Jan Johanssons pianospel, skänker frid djupt in i själen. Johansson blir ett med sitt instrument, och hans konstnärlighet och musikaliska fullträffar, berör mig som person. "Berg-Kirstis polska," är en annan favorit. För övrigt kanske mest känd som signaturmelodi, till Bengt Bratts "Hem till byn."
Jan Johansson spåddes en lysande framtid. Men ödet ville annorlunda. En novemberkväll 1968, på väg till en spelning i Kalmar, kolliderade Jan Johansson med en flygbuss på E4:an vid Tureberg i Sollentuna. Jan Johansson avled omedelbart. Och världen blev i den stunden så mycket fattigare och tråkigare. "Den gudarna älskar dör ung," så säger ordspråket. Men kanske är det så, att pianisten, och den alltid så lågmälde Jan Johansson, sitter bakom sin flygel däruppe i sin himmel och spelar sin klassiska, "Emigrantvisa," eller varför inte "Visa från Utanmyra." Och vem vet, kanske har han den nyligen bortgångne saxofonisten Arne Domnérus vid sin sida.
Den gudabenådade musikanten Jan Johansson (1931-1968)
"Visa från Utanmyra," samt "Emigrantvisa," tillhör sedan länge mina personliga favoriter. Jan Johanssons pianospel, skänker frid djupt in i själen. Johansson blir ett med sitt instrument, och hans konstnärlighet och musikaliska fullträffar, berör mig som person. "Berg-Kirstis polska," är en annan favorit. För övrigt kanske mest känd som signaturmelodi, till Bengt Bratts "Hem till byn."
Jan Johansson spåddes en lysande framtid. Men ödet ville annorlunda. En novemberkväll 1968, på väg till en spelning i Kalmar, kolliderade Jan Johansson med en flygbuss på E4:an vid Tureberg i Sollentuna. Jan Johansson avled omedelbart. Och världen blev i den stunden så mycket fattigare och tråkigare. "Den gudarna älskar dör ung," så säger ordspråket. Men kanske är det så, att pianisten, och den alltid så lågmälde Jan Johansson, sitter bakom sin flygel däruppe i sin himmel och spelar sin klassiska, "Emigrantvisa," eller varför inte "Visa från Utanmyra." Och vem vet, kanske har han den nyligen bortgångne saxofonisten Arne Domnérus vid sin sida.
Den gudabenådade musikanten Jan Johansson (1931-1968)
Kommentarer
Trackback
