Kusinen Robert
Våra mammor är syskon, därav släktskapet. Som barn träffades vi ofta, jag och Robert. Våra föräldrar umgicks med jämna mellanrum, och eftersom jag och Robert var i nästan samma ålder, - Robert f. -59, jag f.-57, så hade vi väldigt mycket gemensamt. Sommartid brukade hela släkten, eller i alla fall delar av den, sammanstråla i mormor och morfars gamla hus, som låg några mil från mitt föräldrahem. Där träffades vi kusiner, däribland jag och Robert. Lekarna gick för det mesta i "vilda westerns" tecken. Kanske för att under denna period, var kofösarna i "High Chapparal," ett stående inslag i vår television.
Roberts farfar Ragnar hade en biograf, "Star-Bion," dit jag brukade få följa i sällskap med Robert. "Tarzan-apornas son" "91:an Karlsson" ja det var väl den genren som vi uppskattade allra mest. Vi och våra föräldrar brukade fira jul tillsammans. Och det gjorde vi under rätt så många år. Men sen när vi blev större, blev kontakten alltmer sporadisk. Robert flyttade så småningom till Stockholm, och jag blev kvar härhemma. Nu har åren gått, och vi är inte längre några småpojkar som leker vilda western-lekar. Jag fyllde 50 år 2007, och nu är det minsann Roberts tur, att välkomnas in i "femtio-klubben." I somras dök han upp härhemma. Robert alltså. Och fastän vi inte träffats på ett tag, hade vi hur mycket som helst att prata om. Kanske just därför. Små pojkar blir så småningom äldre gubbar, så också med mig och kusinen Robert.
Kusinen Robert.
Kusinerna Roger och Robert, i yngre upplaga.
Roberts farfar Ragnar hade en biograf, "Star-Bion," dit jag brukade få följa i sällskap med Robert. "Tarzan-apornas son" "91:an Karlsson" ja det var väl den genren som vi uppskattade allra mest. Vi och våra föräldrar brukade fira jul tillsammans. Och det gjorde vi under rätt så många år. Men sen när vi blev större, blev kontakten alltmer sporadisk. Robert flyttade så småningom till Stockholm, och jag blev kvar härhemma. Nu har åren gått, och vi är inte längre några småpojkar som leker vilda western-lekar. Jag fyllde 50 år 2007, och nu är det minsann Roberts tur, att välkomnas in i "femtio-klubben." I somras dök han upp härhemma. Robert alltså. Och fastän vi inte träffats på ett tag, hade vi hur mycket som helst att prata om. Kanske just därför. Små pojkar blir så småningom äldre gubbar, så också med mig och kusinen Robert.
Kusinen Robert.
Kusinerna Roger och Robert, i yngre upplaga.
Kommentarer
Trackback
