Roger Lindqvist

Har den senaste tiden mitt i all influensa kyla och mörker, tänkt och längtat mig tillbaks till sommaren. Vinterhalvåret har börjat bli allt tyngre och tyngre, och det är just nu som sommaren känns som mest avlägsen. Tänk att åter få sitta under vårt stora rönnbärsträd, och känna dess svalkande skugga mitt under en slösande solig högsommardag. Att äta sin frukost en tidig morgon vid vår grillplats, och känna närheten och dofterna från den närliggande tallskogen. En humlas flykt i vår blomrabatt, måsarnas skri uppe på den sommarblå himlen, det om något gör livet värt att leva. Ibland tar jag cykeln, åker min vana trogen till Tingsholmen, och där ute på udden sätter jag mig en stund och bara finns till. Att befinna sig i denna behagliga miljö, gör att kroppen och själen rensas på alla "slaggprodukter" som samlats i ens inre under vintern och det kompakta mörkrets tunga tid. Men tur är väl det, att minnet fortfarande är i behåll, så att man kan åtminstone drömma sig tillbaks till den där stunden i sommartid, som för mig har blivit så otroligt viktig.