Trummor, trummor, trummor

Hela mitt liv har kretsat om trummor. Inte för att jag längre är aktiv, men intresset tycks aldrig riktigt blekna. Okej, kom igen när jag fyller 80 för en ny lägesrapport, men om jag känner mig själv, så sitter jag nog då kanske med en rollator, och med bruna filttofflor på fötterna och stampar med i takten, och trummar med darriga händer mot bordsskivan. Trummorna kom in i tidig ålder. Blockflöjt, gitarr ratade jag bestämt  när det blev dags i tredje klass, att börja spela instrument. Trummor skulle det va´, absolut inget annat. Alla andra förslag om div. instrument, tog jag som en ren och skär förolämpning.

Trummorna och musiken, har fört mig ut till olika platser, som jag knappast fått tillträde till om jag inte musicerat. Jag har spelat storbandsjazz på nattklubb i tyska Rostock, jag har uppträtt i radio och teve, sommaren 1974. Musiken har fört mig och mina kompisar bort till dåvarande Jugoslavien, där vi uppträtt i direktsänd teve, ut över hela landet. Jag har trummat mig fram genom livet, bl a sommaren 1973, spelade vi på Sollidens scen på Skansen. Och allt detta underbara, är musiken och mina trummors förtjänst. Har varit förband åt Pugh Rogefeldt och Mats Ronander, (tänkte berätta om det någon annan gång) Hoola Bandoola Band, med Björn Afzelius och Mikael Wiehe, mötte vi på samma scen i Piteå 1975. Också det musiken och trummornas förtjänst. Så sammanfattningsvis, vad vore livet utan trummor och musik? Svar: En tråkigare värld.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0