Blåsmark - byn där min morfar föddes

Alltsedan barndomen, har Blåsmark haft en speciell plats i mitt inre. Kanske för att det var min mammas hemby, men också för att vi tillbringade många sommardagar där, i mina morföräldrars hus. Visserligen så skedde utflytten redan i början av 50-talet, men huset kom att stå kvar, och det gjorde att vi träffades där - tjocka släkten - för att bl.a. äta surströmming och för att helt enkelt bara umgås. Så mina tidigaste minnen, är från de där somrarna, när min mormor ännu levde - hon gick bort 1964 - och min morfar hade sitt potatisland, som han skötte som ett litet spädbarn. Vi lekte tillsammans vi kusiner, cowboy och indianer, samt gick på upptäcksfärd runt om i omgivningen. Min syster, som är nio år äldre, har också sin speciella tidsbild av hur det en gång var. Hon har berättat om när hon ibland övernattade hos mormor och morfar. Hur morfar kom och hämtade henne vid vägen, när mamma och pappa skulle bort. Och om hur omhuldad och ompysslad hon blev av dem båda två - hon var första barnbarnet - och om den atmosfär som rådde. Det är nästan så att jag blir lite avundsjuk, när jag hör detta. Även om jag också ibland fick stanna hos mina morföräldrar, men det var sen dom flyttat till Hortlax, vid 50-talets slut. På somrarna åkte jag cykel med min morfar till Blåsmark och hans älskade potatisland. Mamma skickade med matsäck för hela dagen. Och jag minns än så tydligt alla de snåriga skogsstigar som vi åkte på, som vid en första anblick inte syntes, men som min morfar visste fanns. Det är såna minnen som för mig idag är en ovärderlig förmögenhet att ha kvar. Ja, jag byter inte bort dem för alla pengar i hela världen. Pengar är ett papper som är livlöst, och ett upphov till så mycket ondska människor emellan. Minnen är en livs levande källa som aldrig någonsin försvinner. Men det gäller bara att förvalta dem också, i bästa möjliga mån.

Blåsmark - byn där min mormor och morfar bodde. Och där min
mamma en gång föddes.


Med mina kusiner, på äventyr vid mina morföräldrars hus i byn
Blåsmark. På bilden: Roger, Kent, Robert och Lars-Erik. Sommaren
1967.


Längst bak: mormor Beda och morfar Sanfrid med dottern Elly i famnen.
Här tillsammans med släkt och grannar. Foto från ca 1936.


Min mormor Beda vid huset i Blåsmark. På bron sitter döttrarna
Anny och Linnéa. Foto från 40-talets början.


Familjen Lundgren i Blåsmark. Lennart, Linnéa, Malin, Tage, Maj-Gerd,
Elly. Längst bak föräldrarna Sanfrid och Beda. Foto från ca 1937/38.

Kommentarer
Postat av: Robert Nilsson

Hej Roger!



Verkligen roligt att titta runt på din blogg. Man känner sig verkligen "hemma". Härliga bilder du har från Blåsmark. Flera har jag nog aldrig sett. Hoppas att allt är bra med er , vi kanske kan ses senare i sommar. Hälsningar kusin Robert.

2009-07-03 @ 00:37:35
Postat av: Anonym

Hejsan Robban! Kul att du hörde av dig. Nästa gång du blir det allra minsta kaffesugen, så vet du var vi finns. Hälsn. Roger.

2009-07-03 @ 22:43:25
URL: http://rogerlindqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0