Transportcentralen/ÖSH

1976 började jag på Furunäsets Sjukhus. Där skulle jag bli kvar fram till sommaren 1991, då det var dags att flytta verksamheten till Sjukhemmet i Öjebyn. Med på resan följde de flesta av mina arbetskompisar, kvar på Furu blev Chrille P. (som jobbar kvar än idag) och som verkar trivas som fisken i vattnet. Hälsade på honom för några veckor sen, det känns kul att träffas, vi har ju så många tokiga minnen ihop. Ja, tänk om de där väggarna kunde tala. Ute på Sjukhemmet blev jag kvar fram till sommaren 2002, då kroppen sa tvärt ifrån. Det fanns inte längre några marginaler, det var bara att vackert konstatera och acceptera, att ett nytt oskrivet blad skulle vändas i mitt då 45-åriga liv. Att lämna tryggheten, den som jag varit van att ha, kändes ganska så tufft till att börja med. Vad jag allra mest kom att sakna, var givetvis alla mina kompisar som jag lärt känna under nära 30 år. På senare år, har jag alltmer börjat förstå vilket privilegium jag har haft, när jag tänker tillbaks på mina kollegor. Visst hade vi dispyter och olika synsätt på diverse saker - vem har inte det? - men i det stora hela, funkade vi jättebra tillsammans. Ingen mobbning, inga trakasserier, utan kloka ärliga anvarskännande medmänniskor, som var som folk är mest. Kanhända det låter patetiskt? Kanske........men ärligt ur hjärtat kommet. Några av arbetskamraterna finns inte längre. Bosse Eklund dog alldeles för tidigt. Han var killen som man bara kunde tycka gott om. Jag har sparat i mitt minne, många av Bosses härliga kommentarer, såna där som bara han kunde leverera. Harry Löfgren dog vid 69 års ålder, den i sinnet evigt unge, han gick bort efter en tids sjukdom. Även Göte Lindkvist är borta - vi är inte släkt - han lärde jag känna de första åren på Furu. Och häromdagen ringde Karl-Erik - vi hörs ibland på telefon - alltid lika kul att höra din röst Kalle. Och med jämna (och ojämna) mellanrum, hälsar jag på därute, idag finns Bertil, Lasse och Niklas kvar, på Öjeby Sjukhem som idag ser litegrann annorlunda ut, än vad det en gång gjorde då verksamheten ännu stod i sin fulla blommning. När jag ibland ser nån av transportcentralens fordon ute på vägen, säger jag spontant till frun: -"Nu kommer våran bil", ett tecken på att jag ännu är smått  kvar i det jobb som jag lämnade för snart sju år sedan. Åtminstone i mina tankar. Härnere följer en bildkavalkad av landstingets transportcentral, som den såg ut förra vintern, sett genom min kamera.
..............................................................................................................................................................................................

.....................................................................................................................................

.....................................................................................................................................

.....................................................................................................................................

.....................................................................................................................................

.......................................................................................................................................

......................................................................................................................................

....................................................................................................................................

....................................................................................................................................

......................................................................................................................................

......................................................................................................................................

....................................................................................................................................

.......................................................................................................................................

....................................................................................................................................

.....................................................................................................................................

.......................................................................................................................................

..........FOTO: ROGER LINDQVIST...............................................................................


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0