Roger Lindqvist

Promenader bra mot ryggproblem? Ja, en stärkande promenad i det fina vårvädret kan inte vara fel. Åtminstone inte när man som vi, har en alldeles förträfflig motionsslinga runt om knuten. De sista åren jag var ute och spelade kunde vissa kvällar bli väldigt betungande. Först ganska tunga lyft för att få in alla musikinstrument, sen satt jag bakom trummorna i fyra timmar varje kväll. Betänk då att somliga helger spelade vi Fredag som Lördag. Sen så skulle instrumenten plockas ner, det innebar samma tunga lyft återigen. Men allt skedde ju på frivillig basis, så det är inte så jag klagar. Ryggen tog stryk, och jag minns än med skräck alla de gånger vi spelade på Festivitetssalen på Stadshotellet i Luleå. Deras hiss var så minimal, att de större och tyngre grejorna lyfte  vi för hand flera trappor upp. I Kjell-Bertils hade vår keyboardist en elflygel. Snacka om cementsäck, den släpade vi på i flera år så man nästan kände blodsmak i munnen. Och den lilla hissen på Statt, ja, den förorsakade en dansbandsmusikers alltför tidiga död för en massa år sen. Han skulle upp med alla saker, men nåt gick fel och han klämdes till döds i det trånga utrymmet. Ibland var ryggen så pass risig att kollegan Håkan Norberg gav mig akut massage. Det hände mig i Fromheden i slutet av 90 talet. Kunde knappt lyfta ena armen, och som ni förstår om man är trummis, och inte kan lyfta på armarna - ja, då är det i allra högsta grad kris. Det var bara att lägga sig ner på scengolvet bakom mina trummor, och sen fick jag behandling av herr Norberg. Lyckligtvis var det strax före vi skulle börja, och inte mitt under musicerandet. Andra trummisar har också vittnat om sina s.k. "Trumryggar." Vissa hade trumstol med ryggstöd, andra inte. Själv hade jag en utan, under alla åren, men jag tror också att ibland - eller för det mesta - använde man fel lyftteknik, man lyfte med sin rygg istället för att fördela tyngden till benen.

Strax före en spelning i Fromheden, fick jag akut massage på
scengolvet av kollegan Håkan Norberg. Överst fr.v. Roger Lindqvist,
Stefan Engman, Sture Kuusisalo. Under fr. v. Sune Karlsson och
Håkan Norberg.