Mormor Beda

Idag för exakt 45 år sedan dog min mormor Beda. Hon var intagen för en rutinoperation - gallsten - men hade den stora oturen att en kväll, när hon gick till badrummet, så halkade hon så olyckligt att hon bröt lårbenshalsen. Komplikationer tillstötte, som så småningom ledde till döden. Mormor hade nåt år före sin död, även fått diagnosen Parkinson. Hon blev 69 år gammal.


Beda Karolina f. Jonsson 20 maj 1895 d. 8 oktober 1964.
Giftermål med Sanfrid Karl-Oskar Lundgren den 7 december
1927. På bilden syns mormor på sin 60-årsdag den 20 maj
1955.


Beda och Sanfrid i hemmet i Blåsmark. Omgiven av barnen:
Malin, Anny, Elly och Linnéa. Fattas gör Lennart och Maj-Gerd.


En annan viktig familjemedlem var även hunden "Björna".


Beda hemma på gården i Blåsmark. På bron sitter Anny
och Linnéa.


Slåttertider i Blåsmark. Hos Johan Dahlbäck. Längst fram i
bild; Beda och Sanfrid Lundgren. I bakgrunden dottern Anny
och grannen Tord Andersson.


Mormor och morfar - med barnbarnen
Gerd och Roger - 1958?


Vid stugan i Blåsmark. Fr.v. Beda med döttrarna Linnéa
och Malin.


Här syns mormor - omgiven av sina syskon. Fr.v. Märta
Wiklund-Karlsson, Karl-Gustav Jonsson, Beda Lundgren,
Tycko Jonsson, Lovisa "Lova" Sundlöf, och sittande; Signe
Grahn. Fotot togs vid yngste brodern Gideon Jonssons be-
gravning 1957.


Bedas dödsannons - införd i PT den 18 oktober 1964.
Mormor dog strax efter jag börjat 1:a klass i Sörbyskolan
i Hortlax. Jag minns att när jag precis hade börjat - i augusti -
så bjöd mormor mig och min mamma, på mat. Detta trots de
svårigheter hon hade p.g.a. sin Parkinsonsjukdom. Ett annat
minne, är när hon med en massa halsdukar gör en docka.
Fråga mig inte hur hon gjorde, jag minns bara att allt gick
väldigt fort - vips - var det en docka - tillverkad av halsdukar.
Tyvärr, så var jag endast 7 år vid mormors bortgång. Skulle
så gärna velat känna henne bättre. Innan hon åkte in för den
ödesdigra operationen, gav hon mig två stycken 2 kronor.
Och kan ni gissa - jo, dom har jag kvar än i denna dag.

Mormor och morfar bodde i samma hus som min farmor och farfar.
Någon månad efter Bedas bortgång kom min farfar - Amandus -
en dag på besök. Och jag minns hur ledsen han var, han stod i
vårt kök och torkade sina tårar med en näsduk. Tre månader
efter mormors död, avlider min farfar, den 20 januari 1965.
1968 flyttar farmor Hanna till Hortlaxgården. I det "Lindqvistiska"
huset vid Hortlaxvägen bor fortfarande min morfar kvar, på den
övre våningen. På bottenplan bor min farbror Åke. 1970 flyttar
morfar till det så kallade "pensionärshemmet" i Hortlax, medan
Åke flyttar in i en lägenhet i Degeränget. Samma år så säljs
farmor o farfars hus. Några år därefter så rivs fastigheten, för
att ge plats åt ett nytt hus på samma tomt.

En vecka in i 1970-talet - den 7 januari - går min farmor bort.
Min morfar Sanfrid, avlider den 29 mars 1989, några månader
före sin 90-årsdag. Så av mor och farföräldrar, var det morfar
som jag lärde känna allra bäst. Och det är av honom jag har det
flesta minnen ifrån. En liten kuriosa detalj angående min morfar.
I hans släkt, har många blivit väldigt gamla. När morfar en gång
vid 81 år fyllda, blev tvungen att uppsöka vårdcentralen, sa
doktorn en aning förbryllad: -"Konstigt hur mycket vi än letar,
så hittar vi ingen journal om dig, Sanfrid!". Morfar tittade tillbaks
och sa: -"Ja, det kanske beror på att jag aldrig varit till nån doktor!".
Frisk och kry livet genom. P.g.a. bra gener?


Kommentarer
Postat av: Nonne

Underbar läsning!Mormor verkade vara en otroligt godhjärtad och strävsam kvinna,har jag förstått genom det jag hört berättats om henne. Älskade att höra "berättelser"från "förr"redan när jag var liten. Så mamma delade gärna med sig om "förr"och i synnerhet om mormor.Alltid kännt en saknad över att jag aldrig hann träffa henne.Fina bilder!Även på hunden Björna,som jag hört så mycket om!/Nonne

2009-10-08 @ 18:12:05
Postat av: Åsa

När jag tänker på mormor, så blir jag så varm i hjärat. Hon dog när jag var 4 år, så jag hann ej träffa henne så mycket.Ett minne som jag kommer ihåg en gång när vi hälsade på, var att mormor satt på soffan och jag fick borsta hennes fina hår.

Minns också den värme o godhet hon utstrålade.

Trevli Helg!/ Åsa

2009-10-09 @ 18:42:02
Postat av: Roger

Morfar var ofta borta. Under kriget jobbade han vid fortifikationsverket i Boden. Så det var mormor som hade huvudansvaret över barn och tungt arbete hemma på gården i Blåsmark. Och ju äldre hon blev, desto mer böjd blev hennes rygg. Inte undra på att hon blev gammal i förtid. Men hon verkade alltid så nöjd på nåt sätt, och belåten, trots tungt slit genom hela livet.

2009-10-09 @ 20:18:37
Postat av: Nonne

Det är förundrans-och beundransvärt./Nonne

2009-10-10 @ 16:17:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0