Roger Lindqvist

En bit från den väg som binder Blåsmark och Svensbyn samman, ligger ett gammalt öde hus som en gång i förfluten tid tillhörde min morfar, Karl-Oskar Sanfrid Lundgren (1899-1989). Inbäddat i den täta Blåsmarksskogen med sina ståtligt åldersstigna vajande furur, har det rödmålade huset stått obebott i över ett halvt sekel. Huset kom in i den Lundgrenska släkten dagen före julafton 1924. Då undertecknades köpekontraktet av den då 25-årige Sanfrid Lundgren. Säljaren Axel V. Berglund med makan Hanna erhöll då den överenskomna köpesumman av 2.300 kronor. Köpekontraktet bevittnades av Ferdinand Viklund och J.A. Karlsson, båda hemmahörande i Blåsmark. Huset stod inflyttningsklart den första februari 1925. Fastigheten Blåsmark 3:28 hade därmed fått sin nya ägare, och med tiden skulle huset fyllas av både fru och sju barn. I nära trettio år huserade familjen Lundgren på det ställe som i folkmun kom att kallas "Norrimyran".

Efter flytten till Pitholm, i början av 1950-talet, kom huset att bli till en slags träffpunkt för nära och kära, under några hektiska somriga dagar varje år. Där odlade morfar under kärleksfull behandling sin potatis i sitt lilla land. Och när de nyplockade mandelknölarna sen låg på tallrikarna, avnjöts de till läckerheternas läckerhet, surströmmingen. Kusiner, mostrar, morbröder och farbröder, hundar och ibland en eller annan katt, trängdes omvartannat på den plats där min morfar en kylslagen decemberdag 1927, flyttade in med sin nyblivna hustru, min mormor, Beda Karolina född Jonsson hemmahörande i grannbyn Bodsjön. Den Lundgrenska barnaskaran kom som sagt att omfattas av sju barn: ANNY (1920-1992) gift Lundkvist. Bedas dotter före äktenskapet med Sanfrid. LENNART f. 1928. MAJ-GERD f. 1929 gift Lindqvist. MALIN f. 1930 gift Lidman. LINNÉA (1932-2004) gift Dagbro. TAGE (1934-1947). ELLY f. 1935 gift Nilsson.


När jag som barn tillsammans med nån av mina kusiner besökte morfars obebodda hus, gick vandringen från den stora vägen, på snåriga stigar inramat av böljande fält, för att så småningom nå målet, det röda huset. Med skräckblandad förtjusning, och massa pirr imagen gjorde vi så entré, för i min morfars hus väntade äventyret. Utmaningen för oss barn, var att varje gång gå de tio knarrande trappstegen upp till "de kalla kårarnas vind". För det mesta så hade man sina två knallpulverpistoler skjutklara, kanske att någonstans i skuggorna, som vilade tungt i rummet, fanns det otäcka spöken och läskiga demoner. Det hände att jag under 1960-talets sista somrar gjorde min morfar sällskap, när vi med cykel besökte hans gamla ställe. Färden gick genom mörka skogar och platser som jag inte ens visste fanns.

En viktig sak lärde morfar mig. Att alla vägar på något underligt sätt alltid ledde till Blåsmark. Kanhända att byn Blåsmark låg i universums mitt i mina tidiga barnaår. Åtminstone tror jag att morfar Sanfrid ville ha det så. Att alla vägar bär till Rom, så förtäljer ju ordspråket. Men vad är påvens Rom jämfört med mitt barndoms Blåsmark?


Morfar och mormors hus i Blåsmark. Morfar köpte stugan
1924. Med tiden skulle huset fyllas av fru och många barn.



Familjen Lundgren. Linnéa, Sanfrid, Beda, Elly, Lennart,
Malin, Tage och Maj-Gerd. Anny som var döv sedan födseln,
bodde i Härnösand där hon gick på dövstumsskolan.


Mormor och morfars stora sorg i livet, var när sonen
Tage dog 1947 på Tallhedsskolan i Råneå. Tage vistades
där p.g.a. sitt handikapp. Han blev endast 13 år gammal.



I morfars Lutherska postilla, har han noga antecknat
de olika familjemedlemmarnas födelseår.




Var det nåt som morfar gillade, var det diskussioner om det
"bibliska ordet". Hans anteckningar fanns överallt, i böcker,
anteckningsblock ja, på allt som man kunde skriva på.            




Fr.v. Maj-Gerd, Linnéa med Gerd på sitt knä, mormor Beda,   
kusinen Karin Lundmark samt morfar Sanfrid.


Längst fram i mitten, sitter morfar på ett klasskort från 1907.

Mormor Beda var född i Nyfors i Ävsbyn 1895. Hon avled den i oktober
1964. Morfar Sanfrid föddes 1899 i Blåsmark. Han avled i mars 1989.