Roger Lindqvist

Försöker att så fort inspiration finnes, sätta mig ner för att spela trummor. En gång i min ungdom, var den stora drömmen att bli proffessionell, att kunna ha det som levebröd. När jag så fick chansen - då tackade jag nej! Tanken slår mig när jag sitter där i min ensamhet bakom trumkaggarna. Musikskolans rektor ville ha mig som trumlärare - då tackade jag också - nej! Det finns på min väg genom livet en massa oförklarliga nej. Sånt slår mig nu idag. Inte för att jag sitter på min kammare och grämer mig. Men man kanske skulle greppat tag i de där chanserna när de en gång erbjöds? I mina tonår var Yngve Forssélls orkester, ett av de mest tongivande norrländska banden. Drömmen var att spela i en sån orkester. Men tyvärr yppades aldrig den möjligheten. Ett erbjudande per telefon, att spela lite jazzinfluerade låtar i ett sexmannaband här i Piteå - vad tror ni hände - jo, jag tackade naturligtvis - nej! Så  när eftertänksamhetens kranka blekhet greppar tag i mig nu i denna stund, skulle jag  - om det fanns möjlighet - ha en önskan, att få sudda ut alla dessa  "nejen". Men suddandet går inte att utföra retroaktivt, om ni nu förstår hur jag menar? Ja, i alla fulla fall, så fortsätter jag och "slår" på mina trummor. Tills den dagen grannarna kommer och bär ut mig på gräsmattan, och säger med enad röst "SLUTA!".


Yngve Forssélls orkester. En gång var drömmen att spela med
exempelvis Yngves från Skellefteå. Längst bak till höger syns
Paul "Palle" Lindberg från Piteå. Som under flera år spelade trumpet
i bandet. Även Allan Lundström - också pitebo - spelade där.


Trumpojken Roger.