Gunnar Wiklund / Ewa Roos drog rekordpublik i Piteå - 1969
Parkkväll i Piteå med det allra bästa utgångsläge. Vackert väder hela dagen, varmt och ljuvligt på kvällen. Massor av turister och andra semestrande i rörelse. Nästan spegelblankt på strömmen. Löfte om Gunnar Wiklund och Ewa Roos på scenen. Stora förväntningar. Resultatet kan bara bli ett: publikrekord. Och så blev det på onsdagskvällen. Ett brakande publikrekord till och med. Det gamla från förra sommaren slogs med omkring 1.300 betalande, eller närmare bestämt 5.678. Köerna slutade ringla först en bra stund sedan huvudartisterna börjat sin show. Med arrangörer, andra gratisinträdande och småttingar, torde en bit öber 6.000 personer ha varit inne i stadsparken denna sommarens vackraste kväll(?!) Och publiken föreföll att trivas.
-Kan du simma, frågade Gunnar. Ja, crawl och rygg, svarade Ewa.
Jag skulle hellre gissa på bröst...? Att döma av de yttre förutsättning-
arna, sa Gunnar.
-Men du då, har du aldrig idrottat, frågade Ewa. -Jo, gång är jag haj på.
-Då tycker jag du skall gå nu. Och Gunnar gick verkligen. Ewa ser lättad
ut.
Att Gunnar Wiklund är en bra artist, som både kan sjunga och underhålla sin publik (på pitemål!) vet väl alla vid det här laget. Däremot var det första gången som partnern Ewa Roos skulle uppträda, inte bara i Piteå, utan i Norrbotten, och hon visade sig vara en mycket angenäm bekantskap. Parkaftnar skall ju inte bara vara tillställningar där artisterna bara står rätt upp och ner och sjunger, utan man vill ha underhållning, gärna showartad. I det fallet höll Ewa - Gunnar måttet. Sångshow, småprat med publiken och smågnabb mellan artisterna omväxlande med en del svensktopps- och andra populära melodier, som publiken så gärna hör. Det kanske säger en del att Sven Paddock skrivit manuset till showen. Kenneth Sevenheims orkester kompade.
Ewas bystmått och Gunnars skattebekymmer glömdes naturligtvis inte bort. Gunnar pratade pitemål så att Ewa bara gapade i stum förundran över detta underliga språk. Man undrade hur det skulle bli senare på kvällen när paret kom till Överkalix. Gunnar Wiklund är haj även på den obegripliga dialekten däruppe.
LÅNGA APPLÅDER
Applåderna var många och långa när halvtimmen gått, och de två artisterna packade ihop för fortsatt färd. Det gäller att vara rask i vändningarna när man har långa avstånd att forcera. Före uppträdandet talade Gunnar Wiklund om att han var ganska ordentligt förkyld, och var nervös för hur det skulle gå. Men det gick alltså bra. Ingen märkte hesheten.
GLÖMDE FISKEKLÄDERNA
Men antagligen svor Gunnar en stump när han upptäckte att han glömt en stor väska med fiskarkläder bakom scenen. Han är naturligtvis intresserad av laxarna i Jokkfall när han ändå är i farten. Men för de två artisterna, som de flesta kommit för att se, får man inte glömma andra. Jannes X-tett är publiken känd med vid det här laget, och även värdfolket Curt och Margareta. Av amatörerna framträdde först piteåflickan Ann-Kristin Edlund, som påstods fira femårsjubileum som sångerska, och sjöng en travestering på Tommt Körbergs festivalmelodi "Judy min vän", där Ann-Kristin sjöng till Tommy istället. Artiga applåder för ett hyggligt framträdande.
GRÅTRÄSK-AMATÖR I SÄRKLASS
Lennart Granberg från Gråträsk, som redan har en seger i Björknäsparaden bakom sig, står i klass för sig bland amatörerna. Ingen schlagersångare, men med mörk och djup röst som gör sig bra i mer seriös tappning. Han sjöng "Rosa på bal", "Hallå, alla förälskade par", och sist "Sommarnatt". En bra sångpedagog skulle göra åtskilligt med ett sådant ämne. Och även barnen fick sin del. Elvaåriga Siv Hayland från Öjebyn berättade i en liten visa om sin lilla teddybjörn, frimodigt och med gott uttal. Transistorn vanns på nummer 1351, och hämtades av en flicka. Däremot infann sig ingen för att ta hand om bandspelaren som utlottades på nummer 2864. Kan hämtas på Piteå-Tidningen.
Naturligtvis krånglade det också. Högtalaren envisades till en början att utestänga vissa avdelningar, och först efter en bra stunds manipulerande fick man fräs på apparaturen. Det fordras faktiskt att inte högtalarna förstör vad som bjuds, när man för dyra pengar engagerat toppartister som denna gång. Blommor till artisterna och massor av autografblock var även i farten. Som det anstår en bra parkkväll i Piteå. Nästa onsdag kommer Charlie Norman med sin show. Då bör det bli fullt igen. Och veckan därpå är det Jokkmokks Jokkes tur. I sällskap med Pekka Langer. Då är det fråga om att ha bra tumme med vädret igen.
Gunnar Wiklund hjälpte Ewa Roos med sminkningen före framträdan-
det i Piteå.
Publiken hade roligt. Det skrattades friskt, som syns på bilden.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: Harald Hedkvist. Foto: Hans G. Pettersson.
Piteå Tidningen den 24 juli 1969.
-Kan du simma, frågade Gunnar. Ja, crawl och rygg, svarade Ewa.
Jag skulle hellre gissa på bröst...? Att döma av de yttre förutsättning-
arna, sa Gunnar.
-Men du då, har du aldrig idrottat, frågade Ewa. -Jo, gång är jag haj på.
-Då tycker jag du skall gå nu. Och Gunnar gick verkligen. Ewa ser lättad
ut.
Att Gunnar Wiklund är en bra artist, som både kan sjunga och underhålla sin publik (på pitemål!) vet väl alla vid det här laget. Däremot var det första gången som partnern Ewa Roos skulle uppträda, inte bara i Piteå, utan i Norrbotten, och hon visade sig vara en mycket angenäm bekantskap. Parkaftnar skall ju inte bara vara tillställningar där artisterna bara står rätt upp och ner och sjunger, utan man vill ha underhållning, gärna showartad. I det fallet höll Ewa - Gunnar måttet. Sångshow, småprat med publiken och smågnabb mellan artisterna omväxlande med en del svensktopps- och andra populära melodier, som publiken så gärna hör. Det kanske säger en del att Sven Paddock skrivit manuset till showen. Kenneth Sevenheims orkester kompade.
Ewas bystmått och Gunnars skattebekymmer glömdes naturligtvis inte bort. Gunnar pratade pitemål så att Ewa bara gapade i stum förundran över detta underliga språk. Man undrade hur det skulle bli senare på kvällen när paret kom till Överkalix. Gunnar Wiklund är haj även på den obegripliga dialekten däruppe.
LÅNGA APPLÅDER
Applåderna var många och långa när halvtimmen gått, och de två artisterna packade ihop för fortsatt färd. Det gäller att vara rask i vändningarna när man har långa avstånd att forcera. Före uppträdandet talade Gunnar Wiklund om att han var ganska ordentligt förkyld, och var nervös för hur det skulle gå. Men det gick alltså bra. Ingen märkte hesheten.
GLÖMDE FISKEKLÄDERNA
Men antagligen svor Gunnar en stump när han upptäckte att han glömt en stor väska med fiskarkläder bakom scenen. Han är naturligtvis intresserad av laxarna i Jokkfall när han ändå är i farten. Men för de två artisterna, som de flesta kommit för att se, får man inte glömma andra. Jannes X-tett är publiken känd med vid det här laget, och även värdfolket Curt och Margareta. Av amatörerna framträdde först piteåflickan Ann-Kristin Edlund, som påstods fira femårsjubileum som sångerska, och sjöng en travestering på Tommt Körbergs festivalmelodi "Judy min vän", där Ann-Kristin sjöng till Tommy istället. Artiga applåder för ett hyggligt framträdande.
GRÅTRÄSK-AMATÖR I SÄRKLASS
Lennart Granberg från Gråträsk, som redan har en seger i Björknäsparaden bakom sig, står i klass för sig bland amatörerna. Ingen schlagersångare, men med mörk och djup röst som gör sig bra i mer seriös tappning. Han sjöng "Rosa på bal", "Hallå, alla förälskade par", och sist "Sommarnatt". En bra sångpedagog skulle göra åtskilligt med ett sådant ämne. Och även barnen fick sin del. Elvaåriga Siv Hayland från Öjebyn berättade i en liten visa om sin lilla teddybjörn, frimodigt och med gott uttal. Transistorn vanns på nummer 1351, och hämtades av en flicka. Däremot infann sig ingen för att ta hand om bandspelaren som utlottades på nummer 2864. Kan hämtas på Piteå-Tidningen.
Naturligtvis krånglade det också. Högtalaren envisades till en början att utestänga vissa avdelningar, och först efter en bra stunds manipulerande fick man fräs på apparaturen. Det fordras faktiskt att inte högtalarna förstör vad som bjuds, när man för dyra pengar engagerat toppartister som denna gång. Blommor till artisterna och massor av autografblock var även i farten. Som det anstår en bra parkkväll i Piteå. Nästa onsdag kommer Charlie Norman med sin show. Då bör det bli fullt igen. Och veckan därpå är det Jokkmokks Jokkes tur. I sällskap med Pekka Langer. Då är det fråga om att ha bra tumme med vädret igen.
Gunnar Wiklund hjälpte Ewa Roos med sminkningen före framträdan-
det i Piteå.
Publiken hade roligt. Det skrattades friskt, som syns på bilden.
--------------------------------------------------------------------------------
Text: Harald Hedkvist. Foto: Hans G. Pettersson.
Piteå Tidningen den 24 juli 1969.
Kommentarer
Postat av: Kaj
Alltid lika trevligt att titta in på din blogg.
Ewa Roos är en artist som jag beundrar väldigt mycket. Hon kan ju inte bara sjunga (vilket hon gör alltför sällan numer), hon kan ju även spela revy, fars och komedi med den äran.
Som barn såg jag henne uppträda tillsammans med Eva Rydberg i Göteborg, dom var vansinnigt roliga tillsammans de båda Evorna.
Ewa Roos uppträdde i tyrolerkostym och joddlade värre än Alice Babs. Vilken härlig dag!!!
Postat av: Roger
Hej Kaj! Roligt att du tycker om att läsa min blogg. Vad gäller Ewa Roos så har hon genom åren bevisat vilken mångfacetterad person och artist hon i själva verket är. Hon hamnade inte enbart i "schlagerfacket" utan visade prov på så mycket annat också. Jag var där i publiken den där sommarkvällen i juli 1969. Det var en helt otrolig afton med en show som passade den stora piteåpubliken som hand i handsken. Inte minst så var det herr Wiklunds afton, och när han pratade på pitemålsdialekt tog vi honom till våra hjärtan. Gunnars far, var infödd piteåbo därav Gunnars kunnighet. Gunnar Wiklund hade släktingar här i stan också.
Mvh Roger.
Trackback
