De mänskliga rättigheterna

Vi är alla födda fria. Ingen äger rätt att göra skillnad på någon mänsklig varelse som vandrar på denna jord. Men ändå kan det ju bli så fruktansvärt fel. I en tid som denna, med oro, krig och hemska lidanden på många platser på vårt gemensamma jordklot, är det kanske bra att påminna om den deklaration rörande de 30 artiklar angående de mänskliga rättigheterna som FN antog den 10 december 1948. Gå gärna in på Google, sök, läs och begrunda! Var och en utav oss äger rätt att tro på en egen personlig Gud. Oavsett om det är den kristna eller någon annan. Jag har levt hitills 53 år på jorden. I den kommande evigheten är det inget! Därför är min lilla stund på denna planet så otroligt viktig, både för mig och alla de andra som finns i min närhet. För säg mig, vad är det jag efterlämnar den dagen jag är borta? Därför ligger det på varje individs personliga plan att göra det allra bästa under tiden vi andas och hjärtat slår. Nu skall jag inte bli långrandig.....

Med tanke på de händelser som den senaste tiden skakat om oss rejält, och som väckt sådan avsky, är det samtidigt viktigt att inte gå händelserna i förväg för att döma. Mannen ifråga, en fundamentalist inom den isalmska religionen förklarar sitt hat mot de svenska medborgarna. Jag önskar att denne 28-årige bombman också skulle läst de mänskliga rättigheterna allra först. Men i sin iver att vara sin islamske Gud till lags så var han beredd att gå ut för att döda vanliga svenska medborgare mitt i centrala Stockholm. Hade han då rätt att utföra denna hemskhet? Absolut inte, enligt de flesta, medan de på sina håll inom de fundamentalistiska leden applåderades flitigt. Det finns alltför många bevis på Heliga krig och Jihad i vår historia. Det finns alltför många tvivelaktiga sekter som lockar människor in i sin fålla för att där beröva dem deras fria vilja, den fria vilja som vi en gång föddes med.

Den Gud som jag fick lära mig om i söndagsskolan, var en älskande och rättvis Gud. Jag fick även lära mig att Gud var en pappa till oss alla. Och säg mig den pappa som vill sina barn ont? Jag har varit i många diskussioner om den här andliga aspekten. En sak måste man ha klart för sig, att alltid känna respekt för den som sitter på andra sidan av diskussionsbordet. I mitten av 1980-talet var jag på en intressant föreläsning. Föredragshållare var pastor Gunnar Sameland. Han sa ungefär så här: "Det är bra om tron brinner i våra hjärtan. Men det är fruktansvärt om det tar eld i våra huvuden!". Med detta sagt att så länge gudstron brinner i människors hjärtan, så utgör det ingen större fara, snarare tvärtom. Men i samma stund det tar fyr "däruppe" så förvandlas våra normala sinnen. Det var eventuellt detta som orsakade bombmannens förvirrade beslut att göra det han gjorde?

FN:s deklaration från den 10 december 1948 kanske borde bli en obligatorisk läxa för barn världen över?
Och kanske inte bara för dem, utan även en nyttig hemläxa för världens alla ledare.
--------------------------------------------------------
Roger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0