Som en båt på okända vatten

En gång lyste dina ögon vackert blå
ditt leende gav hopp och förtröstan
Din okuvliga glädje och mentala styrka
omfamnade själva livet
Din nyfikenhet
visste inga som helst gränser

Du var en varm somrig fläkt
mitt i en ibland ganska grå värld
Men så kom den ödesdigra dagen
då allt förändrades i all hast
Glimten i dina blåbärsblå ögon
fanns inte mer

Gränserna suddades ut
Du var inte längre du
Den bro som alltid funnits över de mörka vatten
bar dig inte längre
Och i ett sista desperat försök
gjorde jag allt och mer därtill
för att lotsa dig varsamt tillbaka
till den värld som du en gång tillhört

Som ett vilset skepp på okända vatten
ja, som på den största av oceaner
seglade du bort för att kanhända
söka den trygga hamn
på den plats där himmel möter hav
Du gled in i den eviga dimman
och de djupa dalarnas värld

Om jag kunnat skulle jag hämtat dig
gått genom eld och vatten
för att förskona dig från den sjukdom
som många kallar för TABU
----------------------------------------------

Roger Lindqvist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0