En titt i familjealbumet

Det är på sina barn som man märker att man har åldrats. Ja, det är väl så man brukar säga, när man reflekterar över att livet har rusat iväg i raketfart. Så sitter man där en dag. Med sin sprillans nya rollator, och glömmer var man lagt sin hörapparat. Och när barnen kommer på besök, frågar de var ens tänder har tagit vägen. - "Jo, säger man då, serru gaddarna hade jag på mig i morse. Men efter att jag varit på toa så försvann dom spårlöst". -"Men snälla rara pappa, du har väl ändå inte spolat ner dom i toastolen?" -"De kan tänkas, svara man då lite förbryllad, jag tyckte väl att det var nåt som ramla ner när jag öppna mun, och skulle ropa på syster!"

Man kanske måste unna sig att passa på att njuta av tillvaron medan man ännu har tänderna i behåll. Och medan man ännu känner igen sina barn, och medan man kan gå hjälpligt utan rollator. Varför dessa tankar då? Jo, jag har tittat i vårt familjealbum, som väcker många härliga minnen till liv. Men samtidigt som man sitter där och ler, så känns det på nåt sätt som om livet har gått alltför fort. Kanske om det fanns en slags broms, som vi kunde stanna av livets olika skeenden. Eller åtminstone köra lite saktare ibland. Men det går ju inte. Hur som helst så gillar jag att drömma mig tillbaka ibland genom en titt i familjealbumet. Och det är precis vad jag har gjort i detta blogginlägg. En resa tillbaka till den tid i våra liv, då barnen var små, och när tiden ibland inte ville räcka till för oss (jag o Bettan) och det nästan inte fanns utrymme att tänka på sig själv. Idag ser det ut på ett helt annat sätt. Men häng med på en tur i vårt album, och kika in och ta er en titt om hur det kunde se ut:


Elisabeth äter en s.k. Tempotallrik vid ett besök hos sin syster
Ulla-Mai, sommaren 1986.


Robert - sommaren 1985. Tittar begrundande på sin pappa, som
står på garagetaket för att föreviga sin ettåriga son.


Andreas drar ett trumsolo på farsans Tama-trummor 1986.


Daniel i pulkbacken i Tingsholmen 1988.


Robert hjälper sin pappa med snöröjningen 1986.


Daniel bjuder sin brorsor på födelsedagstårta den 20 januari 1988.


Robert gungar sig fram i tillvaron. Foto från 1985.


Andreas med sin älskade traktor, våren 1985.


Robert tar sig en tupplur, juli 1987.


Elisabeth och Daniel på besök hos farmor och farfar - 1988.


-"Nu har jag skurat klart köksgolvet!" tycks Robert säga till sin
mamma.


Andreas beundrar sin pappas gamla Puch Cross av 1967-års modell.
Foto från våren 1985.

SLUT PÅ TITTEN - MEN TITTA GÄRNA IN FLER GÅNGER!

Hälsningar från Albumföreståndare Roger Lindqvist.

Tack och adjö!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0