Roger Lindqvist

Jag har många gånger önskat att det varit genomförbart att åka bakåt i tiden. Som den historieintresserade person jag är, inbillar jag mig att jag då kunnat få  svar på mina många frågor. Och den största källan är ju naturligtvis far och morföräldrar. Om jag hade en tidsmaskin skulle den första resan gå direkt till farmor, farfar, mormor och morfar. Då skulle jag kanhända få lite mera vetskap om min egen familjehistoria. Redan idag vet jag ganska så mycket, men jag kunde kanske få ännu mera information, eftersom jag med åren blivit alltmer vetgirig om hur saker och ting förhåller sig. Det välkända uttrycket, "man ska inte dö nyfiken", passar i allra högsta grad in på mig. Tänk er en sval härlig sommarkväll i augusti. I de lite nötta utemöblerna, sitter jag i sällskap med farfar Amandus, för kvällen klädd i sin hatt, medan kyrklockan borta vid Hortlaxkyrka slår sina sju slag. Vi pratar om ditt och datt, och senare under samtalet kommer vi in på hans barndom därborta i byn Blåfors. Han gestikulerar och talar med sin välkända västerbottendialekt. Och när jag frågar honom om alla de där sakerna som förföljt mig i årtal, så tittar han på mig med ett litet leende, när han säger: -"Luta dig tillbaka i stolen, häll upp en kopp kaffe, och du Roger, ta gärna en sån där go´sak som farmor bakade i morse. Är du beredd? Då ska jag berätta........
Och sedan berättar han om sin uppväxt med sina mamma Helena och pappa Carl-Gustaf, och alla syskonen: Olivia, Emma, Viktor, Karl-Gustaf, Johan och Hilda.

Ja, tänk om det vore så enkelt. Tänk om.......


Farfar Amandus på en bild från den sista sommaren - 1964. I jan-
uari 1965 går han bort, en månad före sin 79 årsdag. Men tänk om
jag kunnat ställa de där frågorna, som bara han kunde svara på.
Tänk om, tänk om.......