En olycka kommer sällan ensam....

Ja, det är nog något som både jag och Elisabeth kan skriva under på. Knappt har hon hunnit återhämta sig från sin fyra veckor långa lasartettsvistelse, förrän olyckan är framme igen. Denna gång i form av en komplicerad handledsfraktur. Varför? tänkte jag när jag fick meddelande om det. Varför? Men trots både min och Bettans frustration, så var det bara att klart konstatera kalla fakta. Idag har hon fått inoperertat fyra stycken så kallade stift i handleden. Detta för att stabilisera det brutna. Akutläkaren på Piteå lasarett, drog leden rätt, men han sa att vi skulle invänta ortopedläkarens bedömning. Dagen därpå ringer han och säger att att gipsa räcker inte. Detta på grund av skadans art. Fyra till fem veckor ska dessa stift sitta kvar i handleden. Nästkommande vecka blir det återbesök i Sunderbyn. Livet är inte alltid en dans på rosor. Men dessemellan kan det vara ganska så bra (ibland).
Slutligen ska jag väl erkänna, att min hustru äger ett sådant tålamod, i såna här stunder, att jag önskar jag hade åtminstone hälften. Men gjort är ju gjort. Så vi får väl hoppas att det är färdigramlat nu!



Kommentarer
Postat av: uffe

Det var tråkigt att höra om handledsfrakturen,

hoppas bara att det går fort med läkningen.

Jag bröt min vänstra handled i Mars 97, en ful fraktur men som tur var behövde jag aldrig opereras utan det räckte med att man reponerade och gipsade. Jag var gipsad fyra veckor och sedan började jag jobba efter ytterligare tre dagar hemma. Det gick bra och nu har jag inga känningar alls från handleden.

Det var bökigt med gipset,

speciellt när det var dags för duschning,

en Ica Grahnspåse tejpad över löste det ganska bra.

Vi tycker att nu får det vara nog med trubbel¨för er. Hoppas att det går bra

hälsa till Elisabeth från

Vanja och uffe

2010-01-19 @ 20:36:48
Postat av: Roger

Ja, som ni ser så kan olyckan vara framme hur snabbt som helst. I Bettans fall så ramlade hon precis när hon skulle gå ut från frissan. Missade helt enkelt ett trappsteg, som fick till följd att hon ramlade framlänges. "That´s life!"

/Roger.

2010-01-19 @ 22:10:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0