Roger Lindqvist

Sprängningen har lyckats hundraprocentigt. Arbetare och ansvariga
har bara att konstatera fakta. De stålslag som tidigare burit upp bro-
banan har vridits i mångskiftande former vid nedslaget.

Klockan 10.34 på onsdagen sprängdes det första brospannet i gamla Bergsviksbron över Pite älv och därmed inleddes den största brosprängningen genom tiderna i Norrland. För att bringa den 850 ton tunga sektionen på fall behövdes endast fyra kilo sprängdeg fördelade på fyra punkter med totalt 32 borrhål vid bågarnas fästpunkter. Sprängningen, som bevittnades av ett stort antal skådelystna, gick helt efter ritningarna. Brosektionen lade sig med ett dovt muller på den förstärkta isen och när röken skingrades gapade ett stort hål där tidigare E4-trafiken gått fram. Första etappen av brosprängningen hade gått helt enligt de uppgjorda planerna.

-Det gick exakt efter instruktionerna, sade kapten André direkt efter sprängningen. Meningen var alltså att laddningarna på södra sidan skulle gå med två sekunders fördröjning så att brosektionen skulle hinna börja luta en aning innan fallet ner mot isen. Därvid skulle norra bågen falla något utanför själva brobanan, vilket den också gjort.

SÄKERHETEN FRÄMST
-Om vi skulle ha använt vår gängse metod vid sprängningarna av detta slag skulle förberedelserna ha tagit cirka 30 minuter istället för som nu en dag. Då skulle vi ha lagt utanpåliggande laddningar, men på grund av splitterrisken borrade vi nu in laddningarna. Säkerhetszonen här var på 500 meter från skjutplatsen och det behövdes. Jag stod själv på nya bron och i den slog ett ganska stort splitter, sade kapten André - belåten över det lyckade resultatet.

AVSPÄRRAT
Innan sprängningen hade polis stoppat trafiken efter E4 mellan Bergsviken och Degeränget. Ingenjörstrupperna själva hade posterat ut vakter runt sprängplatsen så att ingen utomstående skulle kunna komma för nära när salvan gick. Bevakningen behövdes uppenbarligen för det var många människor som sökt sig till bron för att med sina kameror föreviga händelsen.

SNABBT!
Hur många som hann få bilder just när salvan gick är svårt att säga eftersom det hela gick så snabbt. När lika salvan gick föll brodelen som en sten rakt ner. Först när den var nere kom ljudet av smällen och endast röken bredde ut sig där brospannet funnits. Bara  tiotalet minuter efter sprängningen var ingenjörssoldaterna framme för att börja spränga sönder brobanan i lätthanterligare stycken. Hålen för detta ändamål hade man borrat redan när bron fanns kvar 5,5 meter över isen.

ÄNDRAR TEKNIK
Vid de kommande sprängningarna skall man tillämpa varierande teknik. När man kommer närmare Degerängssidan har man nämligen att tänka på nära 12 meters vattendjup och bron får inte försvinna ner genom isen. Där den första sprängningen skedde var isen i det närmaste bottenfrusen och risken för genomslag var alltså ganska liten.

DÅ - ETT MIRAKEL
Den bro som nu rivs byggdes upp under åren 1934-36. Bygget var besvärligt och en mängd arbetare hade anställts för att klara jobbet. Den 13 september 1936 var det dock klart för invigning och Sigfrid Lundström körde över sin färja för sista gången. I ett strålande höstväder och med tusentals pitebor som åskådare invigdes bron. Då sade man att bron var ett mästerligt byggnadsverk - ett mirakel. Nu är sagan all för det miraklet.



Salvan går. En vakthavande soldat tar upp händerna för öronen.
Men smällen blir inte kraftig. Istället kommer ett dovt mullrande
medan brosektionen viker sig på väg ner mot isen inunder. Bild-
seien får tala för sig själv.


Så här såg det ut direkt efter sprängningen. 850 ton betong har lagt
sig till ro på isen 5,5 meter under den tidigare nivån. Fyra kilo dyna-
mit behövdes.
-------------------------------------------------------------------------------

Text: ARNOLD EKLUND  Foto: HANS G. PETTERSSON
Piteå Tidningen torsdagen den 29 januari 1970.
--------------------------------------------------------------------------------

BERGSVIKSBRON SOM DEN EN GÅNG TOG SIG UT!

Invigdes  året 1936. Revs året 1970.

/Roger Lindqvist.