Roger Lindqvist

På jakt efter jultomten...

Igår, innan Norah skulle somna, kom vi överens om att hela söndagen
skulle ägnas åt att leta rätt på jultomten. Vi gjorde upp planerna - att
farmor, farfar och Norah skulle bege sig ut i den tidiga timman för att
på nåt sätt försöka lokalisera jultomtens hem; TOMTEBO. Jag berättade
då att den röda stugan nere vid Tingsholmen var misstänkt likt det som
vi länge sökt.


Norah bestämde att farmor skulle vara "sparkchaufför", farfar var ut-
sedd till 1:e tomtespejare, själv så var hon organisatör för hela det
planlagda projektet: "På jakt efter jultomten!".


Tidig söndagsmorgon var jakten i full gång. Norah satt på sparken för
att dirigera sin farmor så hon skulle köra rätt. Medan damerna åkte på
spark - flåsade farfar runt och spejade efter den beskrivningen som
Norah gett: "Rundnätt farbror, klädd i röda kläder, vitt långt skägg,
kanhända med ett par önskelistor i handen. Om du ser honom farfar,
skriker du - Tomte i sikte!".


Farfar, det är viktigt att du gör som jag säger, fattar du?"


Plötsligt får vi syn på ett mystiskt fenomen på himlen. Det är då som
Norah tar till orda:
- Farmor och farfar - ser ni! Det verkar som om du har rätt, farfar. Det
ser ut som om den där röken kommer från Tingsholmen. Tomten är ute
och provåker sitt nya fordon!".
- Men, men, säger farfar stammande, tomten har ju renar när han åker
på julklappsturné, heller hur Norah? Dom är väl "rökfria"? Säger farfar
något konfunderad.
- Farfar, hur pass insnöad är du egentligen? Vi lever ju på 2000-talet.
Tomtens renar är vid det här laget så gamla och utslitna, att de numera
har gått i pension. Rudolf med den röda mulen avgick redan 2001. Idag
så använder tomtefar och hans nissar motordrivna "himlabilar". Säger
Norah och kastar ytterligare en blick upp mot den kalla novemberhimlen.
- Det är ju därför det kommer ut så mycket rök, vetja....


Norah blir besviken när spaningen inte ger något resultat. Helt sonika
tar hon kommandot över sparkstöttingen.
- Farmor, du kan gå in och vila, jag tar över. Jag har sparkkörkort,
så det är lugnt!


- Allt ska man då göra själv, suckar Norah.


När Norahs farmor gått in, för att fixa lite mat, fortsätter Norah och
hennes farfar (spejaren) in i den djupa mörka skogen.
- Vi måste finkamma hela skogsområdet, efter varje liten tillstymmelse
efter tomtar och tomtenissar. Haru förstått, farfar?
- Självklart Norah!


- När man är på ett sånt här viktigt uppdrag, blir man sugen så klart.
Snön i den här skogen är faktiskt riktigt god. Prova farfar!


- Tomteeeeeeeen......! Det är Norah som ropaaaaaaar! Om du hör mig,
kan du väl svara?


- Äsch! Han kommer när han kommer. Vi går in till farmor och äter
oss en bit, heller hur farfar? Han lär ju hur som helst dyka upp på
julafton med sin "himlabil". Så lutar Norah sitt huvud på sned, tittar på
sin farfar och säger; Bära! Vilket på Norah-språk betyder att hon vill bli
buren ända hem till farmor och farfars hus. Vid köksbordet i stugvärmen
bestämmer vi oss för att nästa gång vi beger oss ut på tomtejakt, måste
vi naturligtvis anlita Max. Eller som Norah säger:
- Sex ögon ser bättre än fyra!
-------------------------------------------------------------------

En riktig tomtesaga... fortsättning följer



Underbart med de små barnbarnen

och särskilt i juletid när de fortfarande tror på tomten...och sen låtsas dom... så att farmor inte ska bli så besviken... :)

Hej igen!

Läser lördagens PT idag och ser din text, grattis till den fina berättelsen!

Tack Ilone!