Roger Lindqvist

Svensk översättning från pitemål: "Därborta bodde Tyckos!". Min mor satt i baksätet när vi körde rundan förbi hennes barndomstrakter i Blåsmark. När vi passerade det gula ödehus bredvid vägen fällde hon dessa ord. Tycko var min mormors bror, Astrid, hans lagvigda hustru, var min morfars lillasyster. Därför har min mamma livet genom alltid sagt, morbror Tycko och faster Astrid. Som barn tyckte jag det lät litegrann konstigt, men senare i vuxen ålder så förstår jag varför Astrid var min mors faster, när hon egentligen var en ingift moster. Och Tycko, blev morbror som sig bör.

Idag gjorde vi en sån där "minnenas utflykt" som min 81-åriga mor gillar helskarpt. Att gilla helskarpt, påstår även jag att jag gör. Kameran följde med (som vanligt) så det blev ett ordentligt plåtande. Men det var inte bara hos Tycko och Astrid Jonsson vi åkte förbi, vi hälsade också på hos "Lundgrens" däruppe på backen. D.v.s. där mammas farföräldrar, Samuel och Selma en gång bodde. Blåsmark skall för alltid framstå som något nästintill heligt för min mor. Och det är val ganska naturligt att det blir så, när det handlar om ens rötter och barndom. Därför brukar färden gå till denna lilla by, några mil från Piteå stad. Det kan tänkas att mina barn en dag, kommer att åka omkring med sin 80-årige far fram och tillbaks genom Hortlax by. Och då kanhända det är jag som sitter och berättar och minns mig tillbaka, (om nu minnet är intakt, förstås?).


-"Denna båort, bådd Tyckos!", sa min 81-åriga mor när vi passerade
ett hus efter vägen mellan Blåsmark och Svensbyn.


I det här numera obebodda huset, bodde familjen Jonsson. Tycko och
Astrid lämnade Blåsmark 1947 för att bosätta sig i Vittjärv i Boden.


Historien om ett gammalt hus, är för mig hur intressant som helst.
Så här står jag alltså, på den plats där mina släktingar Tycko och Astrid
Jonsson en gång bodde med sin familj. Mamma berättar att hon var ofta
här som barn på besök. Huset har stått öde i väldigt många år. Och tidens
tand har satt sina spår.


Jag var inte helt ensam där jag gick i mina djupt filosofiska tankar.
En grupp på fem hästar följde intresserat vartenda steg som jag tog.


Husets tidigare ägare, Tycko Valdemar Jonsson (1893-1959) och hans
hustru, Astrid Lovisa född Lundgren (1905-1982). Tycko och Astrid fos-
trade sju barn, Tore, Ulla-Britt, Hans-Erik, Inga-Lisa, Maj-Britt, Anita
och Gunvor.





Tycko, var min mormor Bedas bror. Tycko och Beda dog båda den
8 oktober, Tycko 1959, min mormor 1964.


Astrid var min morfars halvsyster. De hade samma mor, men olika
fäder. Astrid var tvilling. Tvillingbrodern Patrik dog 1957, endast 52
år gammal.


Det var här (antar jag) som Tycko och Astrid hässjade sitt hö om
somrarna. Och det är också på denna plats som nästa bild härrör
från....


Stående längst bak, min mormor Beda och morfar Sanfrid. Morfar
har i sin famn troligtvis yngsta dottern Elly född 1935. Det anger också
ungefär årtalet på fotot. Sittande fr. v. Fanny Lundgren, gift med Patrik,
och med dottern Inga-Lena i famnen. Gossen med böjt huvud är min
morbror Lennart, t.h. om honom, Patrik Lundgren med sonen John.Den
lilla flickan i ljus tröja kan vara min mor Maj-Gerd, men ev. också Malin
hennes syster. Vidare syns min moster Anny, och bakom henne skymd,
ses Astrid Jonsson, Samuel och Selma Lundgren. Flicka i prickig klänning
är en vän till Anny. Längst till höger sitter grannar till Tycko och Astrid.
De övriga barnen kan troligtvis tillhöra grannskapet.


Färden fortsatte till "Lundgrens oppe backen!". Huset som beboddes
av Samuel och Selma Lundgren. Selma var min morfars mor. Samuel
hans styvfar. Morfars biologiska pappa hette Calle Hellström och var
bosatt i Öjebyn. Som svar på min fråga om sin härkomst, så berättade
morfar Sanfrid att det var Calle som var hans pappa.
-Vi träffades sista gången på ett tåg 1918, när jag skulle till Boden för
att göra rekryten". Morfar kallade Samuel för pappa livet genom. Och
för barnbarnen så var Samuel kort och gott deras farfar.


Min mamma berättar att bland det bästa hon visste, var att få åka hos
farmor och farfar för att sova över. Hon pysslade om, och kanhända
skämdes bort en aning barnbarn som hon var.


Samuel och Selmas lagård. Man kan bara ana hur mycket slit och
umbäranden som förekom på gården med tio barn i familjen i början
av förra seklet.


Selma född Nilsson i Blåsmark (1878-1957). Gift den 9 oktober 1904
med hemmansägaren Samuel Lundgren (1869-1946) också från Blås-
mark.


Samuel avled den 12 december 1946. Ligger begravd på Hortlax kyrkogård
med makan Selma.




Den Lundgrenska barnaskaran bestod av: Hanna, Sanfrid, Astrid,
Patrik, Olof, Erik, Greta, Alf, Per-Axel och Bengt.


Samuel och Selmas son Erik, drabbades av lungsjukdom och kom därför
att vistas på sanatoriet i Sandträsk. Han avled så småningom, 24 år gammal
1935.


Innan hemfärden stannade vi till vid vägen som går mot mammas
föräldrahem. En väg som ibland kändes tung att gå, när väder och vind
visade sig från sin sämsta sida. Morfar köpte huset 1924. Familjen Lund-
gren bodde kvar till mitten av 50-talet då man under en tid var bosatta
i Pitholm. Hortlax blev en senare adress, i skarven mellan sent 1950-
och tidigt 60-tal.
-----------------------------------------------------------------------------------