Kungliga Dramatiska Teatern

År 1988 fyllde Dramaten 200 år. Lagom till jubiléet så utgavs boken "Kungliga Dramatiska Teatern 1788-1988". Författarna till jubileumsboken var Elisabeth Sörenson och Erik Näslund. Som jag nämnt i tidigare inlägg, så fastnade jag för teaterns uttryckssätt redan i tidig ålder. Så även med filmen. Min mor bär skulden till allt detta, vilket jag ältat om vid ett flertal tillfällen. Nu kanske någon tror, att den där Lindqvist, springer på teater så fort han bara hinner. Inget är mer fel än så. Jag går tyvärr aldrig på teater. Jag önskar att det vore så, men nej. Jag sitter istället framför TV:n när det drar ihop sig, och om föreställningen är av intresse förstås.

Jag önskar också att jag vid något tillfälle kunde ta del av det som erbjuds på Dramaten. Jag har varit i huvudstaden flera gånger, jag har suttit på trappan till Dramaten, jag har promenerat förbi sommaren 1987, och höll nästan på att kollidera med advokaten Henning Sjöström. Om nu det skall vara något att skryta om? Ja, jag har faktiskt mött Carl Billquist på Hötorget, och fick mig en pytteliten pratstund med honom. Och när jag kom tillbaka till hustrun och barnen, så sa Elisabeth: - Hur tordes du prata med honom?

Hemma i bokhyllan står jubileumsboken. Jag har läst den några gånger. Tycker att sånt är intressant. Jag gillar kultur, har nästan alltid gjort så, och kommer förmodligen att gilla det till min död. Vad är då teater? Ja, kanske att Lars Forssells text passar in som en förklaring:

"Lyssna, tungus därborta
som ändå inte tror på fantasin och Sagan:
jag är diktad!
Ser du, tungus, det är teaterns väsen
att skaka liv i drömmarna som sover i ett skådespel,
de börjar röra sig som dimman över kärret,
de lösgör sig från pappret...ser du, tungus...
nu fick de ansikten, där fick de armar,
hjärta som klappar...hopp! där fick de känslor!

Nu kom passionen till! Nu kom besvikelsen!
Och där kom skrattet! Där kom sorgen! Där...
konflikten, hatet, kärleken och döden!
Ja, de där drömmarna
som dansar omkring pennan eller skrivmaskinen
som dimman dansar över kärret,
här står de, gråter, skrattar de
och precis som vi, tungus, precis som vi!

Det är teatern".
---------------------------------------

Lars Forssell.



Jubileumsåret 1988. Dramaten fyller 200 år. På bokens omslag ses
några av vår tids mest hyllade aktörer. Bl. a Jarl Kulle, Anita Björk,
Jan Malmsjö, Sif Ruud, Ingvar Kjellsson, Jan-Olof Strandberg, Sven
Lindberg, Birgitta Vahlberg, Ulf Johansson.
----------------------------------------------------------

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0