Nu vet jag varför vissa motorcyklister...

...dör som flugor! Ska jag berätta? Okej, lyssna då! Jo, så här enkelt är det, när man framför sin "leksak" i 150 km./tim på 50-väg, alldeles oskyddad på sin sadel, då måste man drivas av nån slags dödslängtan. Åtminstone är det vad jag har kommit fram till. Jag har inga vetenskapliga bevis, utan det hela handlar om sunt tänkande. Och jag tror inte man behöver vara professor i psykologi för att fatta det.

Jag bor vid en väg vars maxfart är femtio kilometer i timmen. Och bakom detta finns en tanke. Man har alltså inte bara på måfå satt upp hastighetsskylten en vacker sommardag med ena kaffekoppen i sin hand för att man "bara" kände för det. Ånej! Ändå rusar det fram den ena "dödsryttaren" efter den andra. Och jag har även sett dem som kommit med sina monstermaskiner och framfört dem på bara bakhjulet. Ska man då skratta eller gråta? Ja, fortsätter dessa dödslekar kommer så småningom någon att gråta över en omkommen motorcyklist som gick in i evigheten alldeles i onödan.

För en kort stund sedan körde en för mig okänd motorcyklist förbi på hortlaxvägen i en sådan fart att skulle han åkt av vägen skulle han inte längre funnits mitt ibland oss. Kör gärna era fräcka tuffa hojar på gator och torg, glid gärna fram genom landskapet. Men kör för Guds skull inte så fort att ni riskerar både ert liv och andras.

/Roger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0