The Boots & The Balubas med Larry Dean

1960-talet var popbandens årtionde. Som svampar ur jorden växte de upp, både kända som okända. Två popband som blev uppmärksammade och populära, var THE BOOTS & THE BALUBAS med LARRY DEAN, båda från Örnsköldsvik. Båda banden fick så småningom skivkontrakt, vilket vittnade om deras respektive popularitet. Två band som gick hem hos sin ungdomliga publik. De plattor som gjordes är i dag åtråvärda samlarobjekt för alla vinylälskare. I det material som Staffan Sundin skickat till mig, finns också en kopia hämtad ut Örnsköldsviks Allehanda. Artikeln handlar om de båda Ö-viksbanden, och berättar om hur skivsamlare slåss för att förhoppningsvis kunna komma över ett exemplar av dyrgriparna. //Roger.




THE BALUBAS. 3:e fr. v. Larry Dean (Staffan Sundin) som började i
bandet 1962. Staffan som ursprungligen är infödd älvsbybo, började
redan som 14-åring med sång och musik. Staffan har gått den långa
vägen inom showbusiness, och musiken, ja, den håller han på med än
i denna dag.


The Boots är dyrast, men The Balubas är bäst. I alla fall om man får tro samlarna av svensk instrumentalrock - många rankar faktiskt Gärdebylåten som en av de tio bästa inspelningarna som någonsin gjorts i landet. Bo Hörnfeldt, The Balubas gitarrist, arbetar idag som lärare i Östersund. Han har svårt att dölja sin förtjusning när han får vate att gruppens 28 år gamla single fortfarande håller. Dagarna före inspelningen fick gruppen nämligen ändra planer i all hast och resultatet blev inte alls vad som var tänkt från början.

    - Dagen före skivinspelningen minns jag väl, det var på våren - 64 och vi var på plats i Columbias skivstudio i Stockholm tidigt på morgonen. Något villrådiga plockade vi upp instrumenten. En artiststrejk, som förbjöd artister att spela in musik med sång hade just brutit ut i landet, och de sånglåtar vi repat in var bara att glömma.

SNOPET
Istället bestämdes att The Balubas skulle koncentrera sig på den tänkta B-sidan, Gärdebylåten. Något snopet för sångaren Larry Dean, alias Staffan Sundin, som pluggat sångtexter förgäves och fick nöja sig med att agera påhejare. Efter fem omtagningar, som alla gjordes live i studion, godkändes resultatet och det blev lunchpaus. Gruppen hade en spelning på NK klockan 17.00, så den nya B-sidan "Rosenkyssar" spelades in i superfart.

Omslagsbilden till singeln togs förresten på NK-spelningen av en utsänd fotograf från Columbia.
    - När vi sedan fick den färdiga skivan hemma i Örnsköldsvik gillade vi den inte alls. Den lät tamt och jag tror inte den sålde särskilt mycket heller. Det ramlade ju inte precis in royalties, säger Bosse.

TVÅA EFTER ZETTLERS
På hösten 1961 gjorde The Balubas sitt första framträdande på en skoldans på läroverket (Nolaskolan) i Örnsköldsvik. Kort därefter deltog bandet i en talangtävling och kvalade in på en andra plats efter umegänget The Zettlers. Året därpå hittades norrbottningen Staffan Sundin i Bjästa som blev fast sångare. Slumpen gjorde att den nyfunne medlemmen släpptes iväg till tryckeriet för att ordna med affischer. Någonstans på vägen föddes den geniala idén att lägga till några extra bokstäver, och när de färdiga affischerna vecklades ut hoppade resten av bandet till. Nu löd texten "The Balubas med popsångaren Larry Dean".
    - Jag tror atta han var bra för bandet. Inte för den musikaliska utvecklingen kanske, men då det gällde att ordna spelningar. Larry, eller Staffan, var något av PR-man.

TILL TYSKLAND
En tysk som ett tag bodde i Örnsköldsvik hade lovat att ordna spelningar så fort han återvände til Stuttgart under hösten -64. De utlovade kontrakten på spelningarna dök aldrig upp, men The Balubas hade bestämt sig. Iväg skulle de, till vilket pris som helst. I samma veva kom Lasse Norberg från Överhörnäs med på orgel. Självklart ville också han lira i Tyskland, men han var yngst och hans mamma ville inte släppa iväg honom.
    - En dag samlade vi ihop hela bandet och åkte ut till hans oroliga föräldrar för att försöka övertala dom. Men efter ett tag ställde jag mig nästan på deras sida, jag tyckte faktiskt synd om morsan, säger Erling.

Till sist kom de i alla fall iväg, inpackade i turnébilen, en Ford Customline -55. Väl framme i Stuttgart upptäcktes snart skälet till de uteblivna kontrakten.
    - Ingen jäkel kände till The Balubas. Inga affischer var uppsatta, ingenting. Efter många om och men fick vi tag i killen som lurat dit oss. Det var nästan så att vi filéade honom, för vi hade bara pengar till ditresan. Ordnade han inte spelningar skulle vi inte kunna ta oss därifrån.

Det ordnade upp sig till slut och öviksgruppen uppträdde på krogar, klubbar och till och med en amerikansk armébas. På en dryg vecka hade ekonomin löst sig och färden gick åter hemåt. En perfekt hemresa om det inte varit för en sak - i Ullånger, nästan hemma, blev det punktering.

-----------------------------------------------------------------------


The Balubas - våren 1964 i Columbias skivstudio i Stockholm.
På grund av den artiststrejk som rådde, kunde man endast spela
in två instrumentala låtar:
Gärdebylåten & Rosenkyssar.
En inspelning som av många bedömare tillhör bland de bästa som
gjorts i landet.

-------------------------------------------------------------------------
Artikeltext: Örnsköldsviks Allehanda den 8 augusti 1992.
Bildtext: Roger Lindqvist. EP-skivans bild, har jag lånat av
Douglas Söderlind i Ö-vik. Douglas, som är min bloggkompis,
var medlem i The Boots 1962-65. Douglas var saxofonist o
sångare. Douglas Söderlind har även spelat i Goldfingers från
Ö-vik. Turnerat med Little Gerhard, Cacka Israelsson o Anna-
Lena Löfgren. Douglas spelar sax i Norrländers samt i Ö-viks
storband.

//Roger.

Forts. följer...


Kommentarer
Postat av: Douglas Söderlind

Hej Roger!

Helt rätt! Boots skiva blev dyrast men den sämsta den är så dålig att jag inte vill spela upp en inte ens för mina närmsta. Inte nog med att den var dålig det fans 6 -7 tryckfel på omslaget(ska försöka hitta någon bild på den där alla felen är uppräknade )

Ha det gott!

2011-08-21 @ 09:26:28
Postat av: Roland Nordin

Hej Roger, jag instämmer helt och fullt i Douglas uttalande om kvalitén på Boots första platta. Riktigt dålig men inte desto mindre en eftertraktad platta för instrumentalsamlare.
Läs gärna vad som hände med upplagan som utgavs, 350 ex om jag inte minns fel på: http://www.the-boots.se/historik.html

Hälsningar
/Roland - sologitarrist i Boots

2015-01-06 @ 12:19:00
URL: http://www.the-boots.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0