Minnenas fotoalbum...
Då och då slår jag upp vårt fotoalbum härhemma. För en sån som mig, som älskar bilder, är det lika roligt varje gång. Jag har massor av foton från alla möjliga håll och kanter. För det mesta så var kameran med på ett hörn. För tänk om jag inte hade haft den och jag hamnat i en situation där den var nödvändig.
Vi närmar oss med stormsteg slutet på 2011. Vi har alla blivit ett år äldre. Vi kanske har mist någon i bekantskapskretsen, som inte längre finns med när vi återigen ska samlas kring det traditionella julfirandet. Någons plats står tom den här gången, någon som brukade finnas med.
Julen 2004 firade vi jul med Elisabeths syster och hennes man. Samt våra barn och mina föräldrar. Julen 2004 skulle bli min fars sista i livet. Han avled i juni 2005. Vad jag inte heller visste var att bakom hörnet väntade en för mig rätt så traumatisk tid. Jag blev tvungen till operation i Umeå, med allt vad det innebar. Vi skall heller inte förglömma den katastrof som hände i Thailand den 26 december. Upp emot 300 000 människor miste livet i en av de största jordskalv som uppmätts någonsin. För svenskt vidbekommande så miste 543 personer av våra landsmän sina liv den där dagen, på den plats som vi brukar kalla för paradiset på jorden.
Jag har hittat två bilder ur albumet. Två bilder som berättar varsin speciella historia. Det första visar jag och Elisabeth under en paus i bärplockningen. Vi brukade varje höst åka iväg mot Blåsmark för att där förhoppningsvis hitta lite lingon. Så även hösten 1998. Och vad var väl trevligare än att efter någon timme i skogen, plocka fram sin medhavda matsäckskorg, och att i det fria äta sig några mackor. Numera orkar vi varken jag eller Elisabeth gå i bärskogen längre.
Det andra fotot togs 2005. Vi satt hemma hos min syster och drack kaffe. Med var också Stig-Arne med sin hund Birka. Stig-Arne avled hastigt den 23 november, nyss fyllda 69 år. Så som ni ser så förändras vår personliga omvärld undan för undan.
Efter någon timme i Blåsmarksskogen, så var det skönt att sätta sig
ned med en kopp kaffe och en smörgås.
2005 var året då vår pappa dog. Samma år genomgick jag en opera-
tion i Umeå på thoraxkliniken. Här är vi samlade hos min syster på
en kopp kaffe och fika. Elisabeth, Gerd samt Stig-Arne med hunden
Birka. Jag fanns bakom kameran.
--------------------------------------------------------------------------
Vi närmar oss med stormsteg slutet på 2011. Vi har alla blivit ett år äldre. Vi kanske har mist någon i bekantskapskretsen, som inte längre finns med när vi återigen ska samlas kring det traditionella julfirandet. Någons plats står tom den här gången, någon som brukade finnas med.
Julen 2004 firade vi jul med Elisabeths syster och hennes man. Samt våra barn och mina föräldrar. Julen 2004 skulle bli min fars sista i livet. Han avled i juni 2005. Vad jag inte heller visste var att bakom hörnet väntade en för mig rätt så traumatisk tid. Jag blev tvungen till operation i Umeå, med allt vad det innebar. Vi skall heller inte förglömma den katastrof som hände i Thailand den 26 december. Upp emot 300 000 människor miste livet i en av de största jordskalv som uppmätts någonsin. För svenskt vidbekommande så miste 543 personer av våra landsmän sina liv den där dagen, på den plats som vi brukar kalla för paradiset på jorden.
Jag har hittat två bilder ur albumet. Två bilder som berättar varsin speciella historia. Det första visar jag och Elisabeth under en paus i bärplockningen. Vi brukade varje höst åka iväg mot Blåsmark för att där förhoppningsvis hitta lite lingon. Så även hösten 1998. Och vad var väl trevligare än att efter någon timme i skogen, plocka fram sin medhavda matsäckskorg, och att i det fria äta sig några mackor. Numera orkar vi varken jag eller Elisabeth gå i bärskogen längre.
Det andra fotot togs 2005. Vi satt hemma hos min syster och drack kaffe. Med var också Stig-Arne med sin hund Birka. Stig-Arne avled hastigt den 23 november, nyss fyllda 69 år. Så som ni ser så förändras vår personliga omvärld undan för undan.
Efter någon timme i Blåsmarksskogen, så var det skönt att sätta sig
ned med en kopp kaffe och en smörgås.
2005 var året då vår pappa dog. Samma år genomgick jag en opera-
tion i Umeå på thoraxkliniken. Här är vi samlade hos min syster på
en kopp kaffe och fika. Elisabeth, Gerd samt Stig-Arne med hunden
Birka. Jag fanns bakom kameran.
--------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
