Bilder
Varsågod! Här kommer återigen ett knippe av bilder sett genom mitt kameraöga:
Det här huset, i byn Muskus i Älvsbyn, blev riksbekant när filmen
"Jägarna" hade sin premiär 1996. Det var hit som polisen Erik Bäck-
ström (Rolf Lassgård) styrde sina steg, för att lägga beslag på Tomme
Harelas (Jarmo Mäkinen) gevär. För den som är uppmärksam, så finns
delar av familjen Lindqvist också med på ett hörn. Detta i den scen
där Erik Bäckström blev utsedd till årets hemvändare. Inspelad mitt i
Älvsby centrum sommaren 1996.
Ensam fönstertittande katt, med oljedunk och trästork.
Efter motionsslingan där jag och Bettan brukar gå, finns underbara
grönskande öppna fält. På denna paradisliknande sommaräng, brukar
det finnas hästar på bete.
Får det vara en liten röd jordgubbe? Jomenvisst, tackar som bjuder!
Norah bjöd på middag för några veckor sedan. Här berättar hon för
farfar hur hon gått till väga med sin specialité: hamburgare med
pommes frites.
Max (som snart fyller 2 år) har så smått börjat hjälpa sin pappa
Robert i olika göromål. T. ex. biltvätt.
Max ute på cykeltur på farmor och farfars gräsmatta. Minuten efter
att bilden togs, så hade han sönder sina älskade solglasögon.
Norah under ett av sina många träningspass. Hon siktar på landslaget
år 2030.
Norah är under sommaren 2011 anställd som trädgårdsmästare hos
farmor och farfar. Som ni ser tar hon sin uppgift på blodigt allvar, lägg
märke till hennes totala koncentration.
Max är i egenskap av traktorchaffis den som rycker in i det lite mer
tunga arbetsinsatserna, när Norah behöver assistans.
När Norah var hos oss senast, så kom mamma Jennie efter en stund
och hämtade henne. Kvar blev detta, Norahs saftglas (hon vill jämt
ha den rosa muggen) och den kvarglömda kakan, där hon tagit en liten
pytteliten tugga...
I Bodsjön fann jag denna byggnad. Som naturligtvis fastnade i kameran.
Jag tog ut min golvpuka, när Norah var här. Vi spelade litegrann...
så småningom hamnade Norahs groda på trumman, jag tror den blev
trött?
Kaffeförpackning som den såg ut förr i tiden...
...ännu en variant...
...och ännu en...
Hemma hos min mamma. T.h. ses mors kusin, Tyra Engstrand f. Jonsson.
Mammas mor, Beda, och Tyras far, Karl, var syskon. Tyra föddes med
gåvan att få folk att skratta, genom sitt positiva sätt. Hon var/är snabb
i repliken, något som gått i arv till dottern Siw Öhman, känd från PiteRevyn.
En dag för några veckor sedan, gjorde jag ett besök på Heden,
Storfors AIK:s hemmaarena. Det var hit som jag åkte med min pappa
när SAIK spelade fotboll under 60-talet. Inte kunde jag ana att inom
loppet av ytterligare nån vecka skulle läktaren vara borta. Några bus-
frön satte eld på hela rasket, allt blev lågornas rov.
När vi passerade Svensbyn en dag, stod dessa surströmmingsburkar
placerade bakom ett timrat uthus.
Min gamla arbetsplats, Furunäsets sjukhus...
...som ett tråkigt monument över flydda tider...
...Tack Gode Gud för Hibernal! Så berättade en gammal f.d. mental-
skötare att man sa, när medicinen Hibernal introducerades nångång
på 50-talet. 
Gamla färjstället i Pitsund.
Norah och farfar i farfars gamla pojkrum. Det var i det här rummet
som drömmarna föddes. Drömmar om ett liv som musiker...I ena
vrån stod mitt första trumset uppställt. Här satt jag, här trummade
jag. En gång var min pappas syster Elsa och hennes man Ivan på
besök. När de satt vid köksbordet ner i köket och skulle dricka kaffe,
frågade Elsa min mor vad det var som lät.
- Hä jär bara n´Roger som spela trömmen! sa min härdade mor.
Men när kökslampan ovanför bordet började svänga fram och tillbaka
kunde inte faster Elsa annat än utbrista:
- Men åj, så hämst. Han spela ju så lampa håll å rammäl ne´!
Översatt: Vad är det som låter?
- Det är bara Roger som spelar trummor, sa min mor.
Faster Elsa:
- Men oj så hemskt, han spelar ju så att lampan håller på att ramla ner!
Tack snälla far och mor för att ni stod ut!
Käcktjärn, Folke Sjöbergs fin loge i Bölebyn. Här har jag spelat upp
till dans många, många gånger...
...denna afton hette orkestern "Voyage".
Utsikt mot Piteå stad, från den plats där Strömlidastugan en gång
fanns. Den för oss välkända stugan, lades i aska för några år sedan.
Branden var anlagd.
Förväntansfulla står vi där, utanför BB-avdelningen på Sunderby-
sjukhus. En ny fantastisk liten människa är född: vårt barnbarn,
MAX!
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
