Roger Lindqvist

¤ Vistbäcken har ett 15-tal fastigheter, tämligen koncentrerade och
dessutom några ute i en vidare krets.


¤ VISTBÄCKEN. Det finns en liten by i utkanten av Älvsbyns vidsträckta kommun, som kan sägas än i dag vara i full normal funktion. Det är Vistbäcken, belägen en mil ovanför Vistträsk. Byn består av 15 fastigheter - därav ett jordbruk - samt några enstaka gårdar utspridda i den närmaste omgivningen. Byn har en fin småskola, som alltjämt är i användning och där byns egna småttingar går tillsammans med elever från andra orter, som får skjuts till skolan. Den är relativt modern och utrustad med en fin gymnastiklokal. Skolan ger liv och rörelse åt byn.

Piteå-Tidningen hälsade häromdagen på hos makarna Adolf och Linnéa Eriksson i deras trevliga hem. Nu har Eriksson, efter många och hårda arbetsår i skogen, blivit 67 år och pensionerats och kan därmed disponera sin tid mera efter behag. I unga år, eller närmare bestämt 1 juli 1925, reste han ut till det stora landet i väster och tvärs över den amerikanska kontinenten till Vancouver, där han också var skogsarbetare under 5 år, innan han återvände till sin barndomsbygd.

Medan vi njuter av fru Linnéas goda kaffe och hembakade bröd berättar Eriksson om åren i Amerika. Då fanns inte motorsågen utan stora timmersågar användes för att fälla de stora träden - en del med rotdiameter på upp till 2,2 meter. Fortsatt skogsarbete blev det också när han återvände hem, mest åt domänverket, ibland långt ute i de milsvida skogarna och ibland närmare hemmet. Sommartid var han med i flottningsarbete. Under årens lopp trampade han flottningsstigarna på ömse sidor av den kanal som PT tidigare berättat om.

¤ Trivsam bostadsmiljö
Byn Vistträsk utgör en tjusig bostadsmiljö med inemot ett 50-tal innevånare. Om byns framtid kan i dag ingenting bestämt sägas. De unga söker sig ut i landet till andra arbeten och det börjar bli alltfler gårdar, där endast de gamla bor kvar, sedan barnen gett sig av. Men ännu kan man hoppas att boendemiljön skall vara tillräckligt lockande för att byn skall bli kvar, även om man kanske måste pendla ut till de större orterna för att finna sysselsättning.

Ett jordbruk finns i byn. Det är Erikssons barndomshem och det brukas i dag av hans yngre broder Karl Eriksson. På 1950-talet tillkom några nya skogsarbetarbostäder och fastigheterna i Vistbäcken för övrigt i bra skick, moderniserade och trivsamma. Byns befolkning gläder sig för varje år som går åt att man får behålla sin skola, låt vara att elevantalet fylls genom skolskjutsar. Skolan är av god klass och man har till och med gymnastiksal, barnens stoj och lek på rasterna ger liv och färg åt vardagsbilden. En sån fin skola kan man bara inte lägga ned, tycker byborna.


 - Vi trivs i vår hemby och vårt hus, säger makarna
Adolf och Linnéa Eriksson i Vistbäcken.


¤ Adolf Eriksson har ett område som han starkt intresserat sig för, nämligen hembygden. Den 5-åriga vistelsen i det stora landet i väster liksom stimulerade denna känsla för bygden och hembyn. Sin tid i Vancouver har han liksom på nytt fått uppleva genom att en av hans söner varit där något år och kunde i bilder och brev hem berätta om platser där Adolf Eriksson en gång själv befann sig. En klippbok av tidningsartiklar är ett sätt att bevara olika slag av händelser i bygden. Det var då han studerade den samlingen som han tyckte att det var en brist, att det aldrig skrivits och berättats något om det gigantiska kanalbygge som utfördes i slutet av 1880-talet. Det kanalbygget hör intimt samman med byn Vistbäcken är liksom en del av dess historia.



¤ Vistbäckens skola är relativt ny och fin. Byborna gläds åt att den
nyttjas och tycker med all rätt att den ännu i många år bör få vara i
bruk för sitt ändamål.


¤ Vistbäcken mitt i skogslandet är något av en idyll - ibland fylld av liv och rörelse, som då familjernas barn kommer på semesterbesök, ibland tyst och mera stillsam. Då känns det skönt och rogivande. Det skulle vara något fel om den idyllen skulle helt stryka med för den moderna tidens strukturrationalisering.
    - Allting är på gott och ont, säger Eriksson. Visst skulle det ha varit roligt att ha alla sina barn kring sig men det skulle väl också vara något fel, om de inte hade förmåga att söka sig ut och skapa sig en egen framtid. Vi kan inte annat än hoppas att de lyckas väl på sin bana.

Adolf Eriksson tycker det är skönt att nu få njuta en vardag efter eget behag. Det är en ny epok som kommer i skogsbruket, maskinernas. Att få sluta i skarven mellan det gamla och det nya är bara bra, tycker han. Själv hann han uppleva några år med motorsågen - ett bra skogsarbetarverktyg, fast lite ovant för den som under sina mesta och bästa år i skogen var så inkörd med den gamla yxan och sågen.
--------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 5 oktober 1972.



¤ När man passerat Vistbäcken kommer man så småningom till en avtagsväg som leder upp mot Stapeldal. På den platsen bodde Elisabeth sina fem första år. 1963 när det nya huset stod klart, flyttade hela familjen Öhlund till Vistträsk. Ovanför Vistbäcken och Stapeldal ligger Nattberg. Där föddes en gång Elma Olofsson. Hon skulle så småningom bli Elisabeths mormor. Elma gifte sig med Axel Lundgren från Lillpite 1917, i familjen föddes åtta barn. Ruth, min svärmor, var en av dem. 1950 ingick hon äktenskap med Felix Öhlund från Arvidsträsk. I familjen Öhlund fostrades fyra barn. Svärmor Ruth och hennes syskon gick skola i Vistbäcken, den by som artikeln ovan handlar om.


Vistbäckens skola 1926.

¤ Det här gamla skolkortet är taget i Vistbäcken och årtalet var 1926. Det är knappast unikt på något sätt - elever och lärare har den tidens skolklädsel. Skolbyggnaden är också tidsenlig. Men vad som är mera unikt är att kortets ägare, Tea Lundberg, Muskus, minns namnen på alla skolkamrater. Det är inte långt ifrån att hon dessutom kan räkna upp födelsedata på allesamman.

Lärarinnan för de tre skolklasserna hette Hilma Norén, stående bakom de uppradade eleverna. Bakre raden från vänster:

¤ Margit Nilsson ¤ Dagny Eriksson (död) ¤ Helga Karlsson (död) ¤ kortets ägare Tea Södersten ¤ Linnéa Nilsson ¤ Ida Johansson ¤ Anna Johansson ¤ Ola Viklund ¤ Siri Lundgren (Elisabeths moster) ¤ Ingrid Olofsson ¤ Aina Eriksson ¤ (samtliga med flicknamn).

Främre raden från vänster:

¤ Sixten Nilsson ¤ Martin Viklund ¤ Allan Johansson (död) ¤ Axel Nilsson ¤ Karl Eriksson ¤ Ingvar Karlsson (död) ¤ Göte Olofsson ¤ Gunnar Nilsson ¤ Karl Nilsson (död) ¤ Gunnar Karlsson (död) ¤ Helmer Johansson ¤ Gösta Rosander ¤

-------------------------------------------------------------------------

Skolklass i Vistbäcken. Skolklass, B-form, läsåret 1938-39.



Elever från vänster i övre raden:

¤ Martin Eriksson ¤ Åke Lundgren (Elisabeths morbror) ¤ Sigurd Holmström ¤ Filip Nilsson ¤ Arnold Eriksson ¤ Göran Eriksson ¤ Evert Olovsson ¤ Martin Olovsson ¤ David Karlsson ¤ Tore Eriksson ¤

Från vänster nedre raden:

¤ Henny Sandström ¤ Inga Karlsson ¤ Vera Sandström ¤ Rut Lundgren (Elisabeths mor) ¤ Anny Eriksson ¤ Henny Rosander ¤ Dolly Olovsson ¤ Ann-Marie Sundman ¤ Karin Nilsson ¤ Iris Nilsson ¤ Svea Rosander ¤ Ellen Nilsson ¤ Lärare John Carlsson.

--------------------------------------------------------------------------


Klass 1 & 2 i Vistträsk skola 1965.

På främre raden 5:e från höger sitter Elisabeth Öhlund. Bredvid henne
till vänster Åsa Renberg. Längst ut på bänken till höger sitter Doris Johan-
sson.



Elma Maria Lundgren f. Olofsson (1891-1975). Gift 1917 med Axel
Lundgren (1886-1972). Elma föddes i Nattberg som dotter till Olof
Petter Olofsson (1866-? Gift 1890 med Emma Christina Sandberg
(1867-1930) född i Uddträsk.





Emma Christina Sandberg, Bäckdal, död den 23 december 1930.
-----------------------------------------------------------------------------
NORRBOTTENS ALLEHANDA ¤ Den 17 januari 1930.


Elmas far, Olof Petter Olofsson f. 1866 i Nattberg. Elisabeths mormors
far. Kallad för "Skal-Oll" o "Olle".
----------------------------------------------------------------------------