"Ett flygplan har kraschat in i World Trade Center"

De orden fällde sonen Robert när jag precis kommit hem från jobbet, den 11 september 2001. Som jag minns så var det ett ganska fint väder den här dagen. Ute på gräsmattan stod yngste sonen Daniel och skruvade i sin nyinköpta moppe. Vid spisen stod Elisabeth och lagade mat till middagen. Jaha, tänkte jag, det rör sig väl om en tragisk olycka. Men när jag sedan via text-TV fick bakgrunden till kraschen, då tänkte jag, att nu stundar det 3:e världskriget. Sedan följde vi tillsammans nyhetsrapporteringen resten av kvällen.

Tio år har nu gått, och när vi i dag blickar tillbaka på hur vår värld ser ut, så vet vi att vi lever alltmer i en slags "kokande gryta". Oroligheter matas vi till döds av i våra nyhetsprogram. Ibland känns det nästan som om man vill kräkas åt allt det negativa vi får oss till livs. Stillas en oroshärd, då dyker plötsligt en ny upp som gubben ur lådan. Se bara vad som hände i Norge i somras. Trots alla de fredsmäklare som reser runt för att försöka uppnå vapenstillestånd, så är jag rädd för att det inte hjälper. Jag tror (det är min högst personliga åsikt) att det är svårt att förmå en religiös fanatiker att tänka om. Om detta har vi fått bevis för flera gånger. Suck, suck, suck...

Nu (skiter jag, förlåt mig) i världsproblemen, nu ska jag dricka kaffe. Hoppas nu bara att ingen bomb eller missil träffar min nyinoljade bro, där jag sitter. Ha det så gott, stort som smått! //Roger.

-------------------------------------------------------------------

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0