I Älvsbyn med ROLF ÅHMANS

När jag i förra veckan var på besök i Älvsbyn var det nästan som att komma hem. Under de mest aktiva åren med Rolf Åhmans så vistades jag en hel del i trakterna kring "Norrbottens Pärla". Rolf, kapellmästaren, bodde på Humlegatan, därifrån utgick bandet när vi skulle iväg och spela, åtminstone när vi skulle åt det hållet. I Korsträsk bodde en av mina kollegor samt även i Vidsel. Vi brukade spela på Forum i "byn" (som en riktig Älvsbybo säger) även på Kanislogen var vi ofta. I Korsträsk, bara ett stenkast från vår organist/saxofonist fanns ett Folkets hus. Där spelades f ö vissa scener in i filmen Jägarna sommaren 1996. På Sparta mitt i centrala Älvsbyn har jag spelat med John Harrys, Rolf Åhmans, Kjell-Bertils, Opus och som vikarie i Pitebandet Parad. 

På den minimala Spartascenen - där man knappt rymdes, fanns en decebelmätare ovanför våra huvuden. Den reglerade ljudet (oljudet?) och för varje hög ton så släcktes hela anläggningen. Ett i vårt tycke väldigt irriterande åtgärd. Inte nog med att det mitt i en låt blev knäpptyst, det var eller inte så hälsosamt för vårt PA. Dvs ljudanläggningen med högtalare och mixerbord och hela faderullan. Ibland när ingen såg ryckte vi helt enkelt ut kontakten ur väggen. Sen var det bara att låtsas som att det regnade. Och ingen brydde sig. Visserligen tog våra öron stryk på sådna här små scener. Det ringde i ens huvud och öron flera timmar efter att man slutat för kvällen.

Vissa band (Max Fenders bl. a.) hade löst det ev. oljudet med att placera en plexiglasskiva framför trummisen. På så sätt eliminerade man bort exempelvis cymbalerna som ibland skrällde extra på dåligt byggda estrader. Jag var väldigt noga med att ha rätt medhörning där jag satt. Medhörningen eller "skvallerlådor" var satta antingen på golvet riktade mot typ trumslagaren. Jag körde i bland med hörlurar, men mest och vanliga Hagströmlådor uppsatt på ett stativ i öronhöjd. I Kjell-Bertils hade jag en mindre medhörning som kallades "Hot-Spot". Även den gick över förväntan.

Många dansmusiker fick ju bestående men efter att ha stått i den alltför höga musiken år ut och år in. Värst drabbade var ju de musiker som hade dansmusiken som jobb, och genom åren kom att turner ibland upp emot nära 250-300 dagar per år. Sven-Erik Magnusson har vittnat om atT han med åren fick "cymbalöra". Kort och gott tinnitus. En annan dansbandsikon är trumslagaren Bjarne Lundqvist. Efter alla åren ute på vägarna med Streaplers och Flamingokvintetten, har han idag sådan svår tinnitus att han var tvungen lägga ner sitt trummande. Sven-Eric Gissbol, en gång sångare i Cool Candys och Curt Haagers har även han berättat om sin tinnitus.

Nu var det inte tinnitus jag skulle skriva om. Men så fort jag öppnar kranen så dräller det ut en kolossalt massa minnen. Jag kan liksom inte stoppa det. Inlägget började om Älvsbyn och Rolf Åhmans, så därför när jag nu avrundar så är det "Älvsbojn" och Roffes som får bli slutvinjetten.


Hösten 1978 vandrade dessa fem män omkring på en gårdsplan i
Älvsbyn. Vi hade precis släppt våran första platta
Rolf Åhmans -
"För bra för att vara sant".
Det var Svenne, Roger, Hasse, Gunnar
och Sune. Idag är Gunnar borta, medan vi andra ännu har det stora
privilegiet att fortfarande vandra kvar här på jorden.


Samma plats fast 33 år senare. Husets ägare var 1978 tandteknikern
Moses Ericsson. En känd profil i Älvsbyn. I den högra delen bodde
våran basist Sven-Åke Andersson med familj. Huset står kvar helt klart.

--------------------------------------------------------------------------------
Foto övre bilden: Arnold Eklund nedre: Roger Lindqvist.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0