Svante Thuresson berättar...

- ÄNTLIGEN! NU VET JAG VAD JAG VILL! -
 
Det har varit tyst om Svante Thuresson en tid. Nu har han gjort comeback i
ett TV-program och med en ny skiva!

¤¤ Swingin Svante är tillbaka!
Det har varit tyst ett tag om Svante Thuresson, hip man och verkligt stor idol - och snacket har givetvis gått i kretsarna. "Han är knäckt", har man sagt. "Han är alkis, sitter på torken..."
Men icke, sa Nicke. När Calle Zetterströms revy på Scala var slut i april 1974 beslöt sig Svante för att ta ledig sommar och tänka över var han egentligen stod. På sensommaren samma år började han arbeta som expedit hos Musikalen i Stockholm för att på fritiden i lugn och ro finslipa en LP. Den skivan är klar nu och markerar Svantes comeback - titellåten "Den första valsen" har för resten rätt mycket att göra just med människan Svante Thuresson... Melodin är skriven av Jeff Beck och texten är Svantes egen, det gäller för övrigt samtliga låtar på skivan.
    - Det handlar om en grabb på sommarlov som tycker att vattnet blir mörkare när ångbåten tar honom tillbaka till sta´n, säger Svante.
 
Svante är född i hjärtat av Sibirien, trakter som även fostrat en Bengt Martin, en Anna Sundquist, en Gösta Linderholm, en Hasse Radefalk. Svante gick i Johannes folkskola, den vidriga tegelhögen längst ute vid Roslagstull. Nu kan det sägas.
    - Svante trivdes inte i plugget, ty han var klassens tjockis och mobbades hårt.
    - Jag har trängt bort tiden vid den här skolan ur mitt medvetande, säger han när vi flanerar på den ödliga skolgården. Jag hade ett helvete ända till dess jag kom på att utnyttja min fetma, överdriva den och göra mig rolig. Då blev man poppis igen, men till vilket pris... Det mesta av det här finns med i "Den första valsen" - skolskräcken, de våta spårvagnsskenorna på Roslagsgatan - dessutom är ju titeln en liten lek med en stor hit jag hade en gång, "Den sista valsen".
 
¤¤ Under folkskoletiden anade inte Svante att han var musikalisk. Han tyckte om at sjunga en stump då och då, det var allt. Men så började han i Norra Real, och under en sommarvistelse i Åkersberga tillsammans med några skolkamrater började man resonera om att starta ett dixielandband, något som var mycket populärt i slutet av fyrtiotalet. Resultatet av snacket bleb "Whiskey Bottle Slickers", både provokativt och felstavat, en kombination som gav lärarna i Norra Real gråa hår. Gänget saknade trummis, så Svante blev trummis, så enkelt var det. Han lånade upp lite kaggar här och där, lärde sig slå 4/4-takt, och så kunde "Whiskey Bottle Slickers" starta mot stjärnorna i Stockholms skolbandsvärld. Efter fyra terminer i Norra Real hoppade Svante av för att bli musiker på heltid.
 
Han var företagsam, reste i parkerna med egna produktioner. Sommaren 1959 jobbade han på Tylöhus med Roffe Larsson, och en kväll satt Ernie Englund bland publiken. På stående fot erbjöd han Svante jobb i sitt gäng, och på så vis kom Svante till Nalen, en mycket fruktbringande period i hans liv. Ty det var där han träffade Lasse Bagge. Både Lasse och Svante gillade sång. Svantes idol hette Mel Thormé, och Lasse och Svante började spisa sånggrupper hemma hos varandra. Så föddes då till slut Gals and Pals i sin första legendariska sättning.
    - Lasse, Svante och Beppo Gräsman, Lasses fru Kerstin, Pia Lang och Ulla Hallin. Gruppen blev världsberömd i Sverige och när den sprack betraktade kännarna detta som tragik.
 
Svante sjöng vidare med Swing Seven och Swede Singers - tillsammans med den senare gruppen ingår han i dag i ett aktivt produktionsbolag som haft mycket att göra med "Den första valsen". Svantes popularitet kulminerade när han och Lill Lindfors vann den svenska finalen i Eurovisionens schlagerfestival. De vann med en jazzvals av Bengt-Arne Wallin, man hör fortfarande folk gnola på melodin.
    - Men det gick inte att följa upp grejen, berättar Svante. Ingen hade tänkt på att Lill och jag tillhörde skilda bolag, så skivan gavs ut i två versioner - jag gjorde den med Ulla Hallin och Lill gjorde sin med Östen Warnerbring. Skivorna sålde inte ett djävla dugg!
 
I dag är Svante trygg tio-till-sexare i ett av Stockholms
största musikvaruhus. Med gedigen musikalisk bakgrund
och utbildning kan han verkligen branschen. Och fritiden
är hans egen...

Sedan kom krogunderhållningen till Sverige, och Svante fick mer jobb än han kunde åta sig. Han reste i parkerna på sommaren, jobbade på krog på vintrarna, karusellen snurrade allr häftigare. Till slut blev han tvungen att stanna upp och tänka efter vad han egentligen sysslade med.
    - Visst var det kul att vara kändis, säger han, men när jag försökte hitta kvaliteterna i det jag gjorde var det i bland svårt. Samtidigt hade jag på allvar börjat tröttna på det glättade livet i Stockholm. Jag var trött på allting, speciellt sedan tidningarna börjat rota i mitt privatliv på ett djävla osmakligt sätt. Då tog det mig hårt, i dag ger jag fan i det - jag bjuder alla skandaltidningar på de eventuella upplageframgångar de fick! Det var Svantes skilsmässa som penetrerades, liksom det faktum att han skulle ha varit knall på ett privat party, skrattar Svante.
 
¤¤ Han flyttade till Göteborg och startade ett dansband.
    - Men den branschen är nästan ännu djäkligare än schlagerbranschen, säger han. Man får definitivt inte spela vad man vill - allting är otroligt programmerat. Vi hade inte något konsumgäng, jag var ansvarig för sju människors inkomster, och till sist orkade jag inte längre. Dessutom hade jag börjat längta hem till Stockholm igen, så när erbjudandet kom från Calle Z var det bara att ta emot. När Scala-revyn var slut drog sig alltså Svante tillbaka för en sabbatssommar med golf, bowling och eftertanke. Två av grabbarna från Swede Singers jobbade på Musikalen, och när Svante erbjöds jobb där insåg han att han hittat lösningen på sina problem. Ett fast, bra avlönat jobb och möjlighet att jobba med enbart trivsamma grejor på fritid.
    - Den här skivan till exempel, säger Svante. Jag fick budet från BASF tidigt förra hösten, och sedan har vi pysslat med skivan i lugn och ro, finslipat och diskuterat. Jag har gjort några av arrangemangen själv och alla texter. Det är sådant jag vill jobba med! Dessutom kan jag ta betalt nu - gillar inte folk mina priser så är det ju bara att hoppa av! Jag behöver inte ta några jobb för att överleva!
 
Till den här miljön längtar Svante inte tillbaka -
Johannes folkskola i Stockholm där han mobbades
som tjockis.
 
Nå, kommer Svante att bli turnerande idol i gen?
    - Inte som det känns nu. Till en början var jag lite rädd för att folk skulle komma in på Musikalen bara för att jag var kändis, men så blev det inte. Det händer väl att några ungar kommer in och fnissar ibland, men det är ju bara roligt. Nej, min fasta punkt är jobbet mellan tio och sex i musikaffären, sedan får vi se vad som kan ske på fritiden. Jag håller redan på och planerar en ny LP, och så skymtar det eventuellt litet krogjobb i en mycket diffus framtid.
 
Svante har haft tur och hittat en stor lägenhet på Söder i Stockholm. Han är ofta och hälsar på sin mamma hemma på Frejagatan, men han har som sagt inga varmare känslor till övers för gamla Johannes folkskola.
    - Glömt är glömt, säger han.
Han är garvad i gamet, Svante. Han har spelat revy med Povel Ramel och Calle Z. han har producerat sina egna shower och tagit lektioner både när det gäller slagverk och harmonilära. Men det mest intressanta med killen är hans ljusa, spända röst.
    - Det är medvetet, säger han. Jag är egntligen baryton men eftersom jag gillat att spisa killar som sjungit högre än det normala röstläget är det ju naturligt att jag försöker sjunga så själv. Det känns inte alls pressat, men stämman får ganska intressant timbre!
 
Och om Svante Thuresson skulle försöka beskriva den nya skivan?
    - Tja, det är min stil... Svante Thuresson-stilen, fast utvecklad. Jag tror inte det är en skiva för alltför stimmiga parties, man bör nog lyssna på texterna. Du skulle nog ta och lyssna på den!
Swingin Svante är tillbaka igen. Det känns skönt, ty vi har inte alltför många riktiga musikanter i det här landet...
 
-------------------------------------------------------------------
SE ¤ Den 29 april 1975      
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Björn Jakobsson

I senare intervjuer har Svante Thuresson ofta nämnt just "Den första valsen" och hur stolt han är över det albumet. Tyvärr så är albumet ganska obskyrt och svårhittat, vilket tyder på att det sålde ganska illa när det begav sig.

2013-01-03 @ 13:11:29
URL: http://beji.weebly.com
Postat av: Mike Waxman

Svante besökte jag några ggr på Musikalen som låg där idag Sheraton Hotell ligger. Svante är en musikant jag hyser stor respekt för inte minst hans swing både vokalt och framför virveln. Vi har ju en annan koppling tilvarandra men den spar jag :-)
Bra artikel Roger.

2015-02-17 @ 10:35:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0