Bröderna Söderberg från Pitsund på livsfarligt äventyr




Clifford, Kurt och Roger med fadern Elof Söderberg, sedan bröderna
väl var i trygghet.

Tre ynglingar från Pitsund, 22-årige Clifford, 18-årige Kurt och 15-årige Roger Söderberg, söner till elektriker Elof Söderberg, var på påskdagskvällen och under natten mot påskdagen med på ett äventyr, som kunde ha ända med katastrof, men som tack vare en stor portion tur och högeffektiv hjälpinsats, bl. a. med flyg och båtar, slutade lyckligt.

De tre ynglingarna startade vid 18.30-tiden från Jävrebodarna för att köra en motorbåt till Pitsund, där man skulle komplettera utrustningen av båten. Innan starten skedde saknades inte varnande röster för att köra ut till havs. Vinden var nordostlig och drivisen hade börjat sätta in mot kusten. Men pojkarna startade färden och allt gick relativt bra tills man kommit ett stycke utanför Jävre-Sandön, då motorn havererade. Nordosten var ganska kraftig. Men ynglingarna arbetade frenetiskt på att klara farkosten och detta lyckades också i så måtto att man kune ankra båten strax öster om Jävre-Sandön. Någon möjlighet för ynglingarna att ta sig i land på denna del av ön fanns inte - mycket is låg mot land och dessutom är det långgrunt.

Ynglingarna hade också fullt arbete med att hålla båten fri från överisning - dyningarna gick höga och spolade stundtals över båten. Detta arbete bidrog också i sin mån till att den dåligt klädda besättningen kunde hålla sig varm i avvaktan på räddningen. De hade exempelvis bara korta kalsonger på sig och endast ett par handskar till förfogande samt en mössa. Även i övrigt var det synnerligen lätt klädda. I båten fanns förutom en presenning en filt, som man fick ta till då kölden hotade att överväldiga de skeppsbrutna.

När ynglingarna inte hördes av inom beräknad tid - sträckan Jävrebodarna-Pitsund är ca 12 distansminuter - blev föräldrarna givetvis oroliga. Pojkarnas far alarmerade vid 22-tiden polisen i Piteå som omedelbart igångsatte en omfattande spanings- och räddningsaktion. Patruller av polismän., kustbevakare och civila finkammade under natten stränderna efter ynglingarnas färdväg, men utan resultat.

Under natten försökte man gå ut från Jävre med en motorbåt men på grund av den relativt grova sjön, drivis och dimma måste man uppge försöket. SCA kontaktades och ställde bogseraren Munksund 3 till förfogande. Båten gick ut i dagningen, men kunde inte upptäcka båten trots att man gjorde en spaningstur söder om Lekskär. I dagningen satte man även igång med flygspaning. Tack vare att ett av AB Flygtrafik passagerarplan låg i Piteå kunde detta ordnas snabbt. Med planet följde två polismän från Piteå och så fort man kommit ut till det område, där man kunde misstänka att de saknade ynglingarna befann sig, upptäckte polismännen båten strax utanför Sandön. Men däremot kunde man inte upptäcka något liv i båten. Man anade då det värsta och återvände omedelbart till staden för att avlägga rapport om spaningsresultatet. Under tiden hade emellertid meddelande ingått om att de tre ynglingarna räddats och förts i land. Det var verkstadsägaren Axel Brännström Jävre, hans son och en kustbevakare, som tidigt på morgonen hittat den havererade båten med ynglingarna.

Samtliga var trots de svåra strapatserna - temperaturen var när det var som kallast under natten 18 minusgrader - vid god vigör. De var visserligen blåfrusna och blöta men sedan de fått varmt i sig och torra kläder föreföll det inte vara någon risk för hälsan. Äventyret slutade alltså lyckligt för ynglingarna. Men det kunde, som sagt, ha gått sämre. Tack vare et snabbt och skickligt arrangerat spaningspådrag - för vilket polisen har all heder - och tack vare att frivilliga ställde sig till förfogande för efterforskningarna, blev epilogen lycklig. Ynglingarnas far, elektriker Elof Söderberg, uttalar också sin stora tacksamhet för den snabba och effektiva hjälp som från olika håll bringades under spaningarna efter hans söner.

"Tur att vi fick motorstopp"
    - Alla fiskare säger att vi hade en himla tur som fick motorstopp, säger Clifford Söderberg, den äldsta av bröderna vid ett samtal med Piteå-Tidningens medarbetare. Om inte motorn stoppat hade vi nämligen hamnat i drivis vid Leskär och då hade båten skruvats sönder, säger man. Nu efteråt har vi fått höra att alla de fiskare, som man kontaktade under kvällen och natten, var övertygade om att båten blivit sönderskuren av isen och att vi var döda.
    - Vi gick från Jävrebodarna vid 5-tiden på eftermiddgen och när vi kom mitt utanför Sandön fick vi motorstopp. Vi kunde konstatera att fotogenröret hade frusit igen, men sedan vi reparerat detta fel kunde motorn ändå inte startas. Under tiden drev vi kraftigt mot land tills dess vi fick fäste för en dragg med 30 famnars lina. Så småningom drev båten närmare land och började slå mot stenar cirka 15 meter från land. Vi kunde inte ta oss in på stranden då det låg lösa isblock mellan den och båten.

    - Så småningom började vi att staka båten mot norr. Dels för att komma ifrån grundet och dels för att försöka komma norr om Sandön för att kunna göra ljussignaler in mot Jävre. Men när vi stakat båten ett 50-tal meter hamnade vi på ett nytt grund som stack ut från land ett 30-tal meter. Efter det gav vi upp försöket att staka båten då vi var rädda att den vid en ny grundstötning skulle slås sönder.

    - Istället stakade vi oss ut så långt det gick och låg sedan med kortast möjliga kätting för att klara grundet. Mellan 12 och 2 på natten blåste det som värst men vi hade fått ett fint ankarfäste. Istället slets ankarlyset ombord sönder. Vi fäste sedan linan i länspumpen, men även den slets loss varför vi fick flytta förtöjningen till rorkultsfästet. Även detta kröktes, men höll som tur var för påfrestningarna.

    - Någon is hade vi inte runt båten. Däremot blev vi gång på gång så nerisade att vi trodde båten skulle kantra. Därför fick en av oss hela natten hålla på med att knacka loss is. Det var bara två av oss som kunde vara inne i ruffen samtidigt då en måste knacka is och passa den ljussignal vi ordnat genom att hälla bensin i en burk. Framåt morgonen lugnade det betydligt, men nog kändes det befriande när vi strax efter 5-tiden på morgonen fick se Brännströms båt komma runt Sandön och styra ner mot oss. Men som sagt vi hade troligen tur som fick motorstopp.

    - Någon förkylning verkar det inte som vi fått av äventyret. I går var vi och hämtade in båten till Jävre och i dag har vi försökt få igång motorn men det gick inte.

-----------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 31 mars 1959


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0