Roger Lindqvist

Under redigeringsarbetet med "Semlons gröna dalar" blev Povel Ramel trägen TV-slav med lunchfilen på kylning i plastkasse utanför fönstret. Och han lärde sig mycket av mystiken kring den elektroniska redigeringen av TV:s videoband. Här är några glimtar berättade av Karl Haskel, producent för serien.




Ovan; Povel Ramel och Wenche Myhre i kvällens avsnitt av "Semlons
gröna dalar", och till höger Povel med redigeringskollegorna Lasse
Hallström och Karl Haskel.


¤ I november 1976 avslutades inspelningarna i det pyttingska hemmet, i Semlon Pyttings hallvåning i de många andra synnerligen blandade miljöer som scenografen Henny Noremark och hennes medhjälpare konstruerat i TV:s stora studio 1. Sedan började en period med filmningar både interiört och på olika lokaler och exteriört i Stockholm med omgivningar - fast den tidiga snön höll på att sätt P för de olika "sommarbilder" som Povel skrivit in i manus. Filmmaterialet kopierades sen till samma sorts videoband sm alla tagningarna i TV-studion spelats in på.

¤ Allt detta förde med sig att vi vid årsskiftet hade en ansenlig mängd videoband att börja redigera. I färdigklippt skick motsvarar "Semlons gröna dalar" nästan tre normala långfilmer! Sedan jag och Lasse Hallström delat upp programmen emellan oss satte vi oss i var sitt redigeringsrum, belamrade med videobandspelare och TV-apparater. Povel hade allra först för avsikt att titta över någon gång då och då för att stilla sin nyfikenhet på hur programmen tog form.

¤ Men det tog faktiskt bara ett par dar så var Povels öde beseglat! Hans intresse, iver och entusiasm förvandlade honom till den mest trägne - och trogne - TV-arbetare man skådat. Och det blev långa dagar och ibland kvällar - även helger - men Povel tröttnade inte! När jag flyttade från mitt för-redigeringsrum upp till de stora videobandmaskinerna i TV-huset för den slutliga redigeringen följde Povel troget med. Där lärde han sig många av de trollkonster som bandmaskinteknikerna kunde utföra med hjälp av sitt dataterminalliknande tangentbord och de två fjärrmanövrerade videobandmaskinerna. Mängden av knappar och tangenter föranledde omedelbart Povel att döpa om rummet med den s k AVR 1/RE 4000-anläggningen till "Tryckeriet"

¤ Flera poänger i bild och ljud är direkta resultat av Povels frågor och förslag under pågående redigering. Hans fördomsfria och respektlösa syn på TV-mediet - samt hans tilltro till dess möjligheter att klara alla tekniska problem - har varit mycket stimulerande inte bara under inspelningsskedet, utan även under redigeringen. Och jag vet att flera av bandmaskinteknikerna under försök att lösa ett eller annat redigeringstekniskt problem blivit förbluffade när Povel på sitt försynta sätt framkastat nånting i stil med "Hur vore det om man i stället minskar VB 257:s entry´med tre frames förlänger duration och ökar B:s exit med sju, för att klara bjuss-rutan och kör på video only?"!! Povel har själv liknat den här TV-serien vid en måltid med förrätt, varmrätt och dessert. I dag har vi kommit till desserten om vilken han själv berättar...

                                     KARL HASKEL

Det viskas i Expressens rosenöra att "Semlons gröna dalar" så gott som säkert kommer att sändas i repris framåt hösten. Håll tummen!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
TV-EXPRESSEN ¤ Fredagen den 29 april 1977



PS. Ovanstående artikel publiceras till minnet av en stor konstnär och artist
POVEL RAMEL (1922-2007) som gjorde mitt liv lättare att leva.

                                     Roger Lindqvist