Roger Lindqvist

Karl Gerhard (1891-1964)


Att stå på scenen och fullständigt tappa bort rollen, har hänt de flesta skådespelare. Karl Gerhard, som nyligen fyllt 65 år, är en av dem, men det skedde under så roliga former att både han och publiken höll på att skratta ihjäl sig. Och ett skratt i salongen var just orsaken till den här "avkomman".

I en av sina revyer på Folkteatern hade Karl Gerhard klätt ut sig till Tollie Zellman, en för övrigt mycket trogen mask, men naturligtvis fantastisk rolig som karikatyr. En kväll fick han veta att Tollie tänkte bevista föreställningen, och för att visa henne en liten uppmärksamhet, skrev han ett par extra verser till entrén. Föreställningen gick som vanligt bra, och så kom hans Zellman-parodi. Men resultatet blev knappast vad Karl Gerhard väntat sig, eller rättare sagt, det överträffades. Vid åsynen av denna sin "avbild" gav Tollie upp ett klingande medryckande skratt, som lockade hela salongen med sig.

Karl Gerhard började då sin visa, men Tollie kunde inte hålla igen skrattet och smittade Karl Gerhard så att han också måste skratta. Båda skrattade, salongen skrattade, och det var hopplöst att sjunga. Karl Gerhard drog sig ett ögonblick ut i kulisserna för att försöka ordna ansiktsdragen, gick åter in på scenen - och möttes av en våldsam skrattsalva. De redan förut uppretade skrattmusklerna på Karl Gerhard föll ögonblickligen in i galoppen, det gick inte att hålla igen. Rena skratt paroxysmen grep honom, han måste vika sig dubbel, magen guppade upp och ned, halsmusklerna likaså, allt blev bara skratt och det var omöjligt att sjunga, ja det var helt enkelt omöjligt att fortsätta spelet.

På nytt fick Karl Gerhard smita ut i kulissen, där han fortsatte att skratta, skrattade så han höll på att gå upp i limningen. Scenen stod tom, och sådant får aldrig ske. Men med en förtvivlad ansträngning lyckades Karl Gerhard att få bukt med skrattmusklerna och kunde på nytt göra ett försök, och nu äntligen förmådde han sjunga visan. Men när det var gjort rusade han upp till sin loge, kastade sig på schäslongen och bara skrattade, skrattade så att alla trodde att han blivit tokig.
    - Nog har jag skrattat i mina dar, men aldrig så vanisinnigt som den gången, berättar han för dem som skriver dessa rader.


Tollie Zellman (1887-1964)

----------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 30 maj 1956