Videohälsning från Minneapolis/St Paul

Det ryms en sådan otrolig mängd av spännande och facinerande historier runt omkring varenda mänsklig varelse. Gjorde jag rätt så skulle jag ge mig ut bland människorna med kamera och anteckningsblock i hand, för att dokumentera allt som sägs och gjorts. En historia handlar om min egen släkt. Det börjar med äkta makarna Frans och Hulda Vikström från Stensjökullen, och deras barn, Hugo Marino och Vega Syrena. De valde att flytta till Amerika 1904. I det nya landet föddes ytterligare en dotter, Karin Elvira. 1910 reste Huldas bror Viktor också över, till vad han trodde en ny framtid. Men i själva verket gick han ett okänt öde till mötes. Idag har vi sett på en film som kusinen Roland och hans fru Ann-Kristin gjorde när man hälsade på i USA hösten 2010.

Vissa utav oss, knyter näven i byxfickan och svär och gormar över allt nytt som kommer. Nya landvinningar inom vetenskapen gagnar ju för det mesta hela mänskligheten. Och det man tyckte var en ren omöjlighet för en sisådär 15-20 år sedan är verklighet idag. Min farmor brukade få handskrivna "Amerikabrev" i sin brevlåda. Hon skyndade sig då in i kammaren, satte sig vid sekretären och läste breven under stor andakt. I brevet hade hennes syster Hulda skickat ett eller flera foton av sina barn. Min farmor kunde nog aldrig drömma om, inte ens i sin vildaste fantasi, att en dag skulle man kunna ha en apparat som kunde visa levande bilder av de nära och kära som befann sig på andra sidan Atlanten. Idag kan man det! Idag tycker vi att det tillhör det vanliga, det som "bara" måste fungera. Annat var det då.

Jag har som sagt tittat på filmen som Roland gav mig för ett tag sedan. Roland och jag är tremänningar till Jerry och Skip Nelson i Minneapolis/St Paul i Minnesota.


Jerry Nelson, min tremänning. Född i USA gift med Sandy. Har varit
till Hortlax/Piteå ett antal gånger. Jerry och Sandy har tre barn: Mark,
Paul och Eric.


Skip Nelson t h omgiven av dottern Anne t v och hustrun Lucinda.
Skip och Lucinda har även sonen Andy. Skip har också hälsat på hos
oss tillsammans med den övriga familjen några gånger.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0