Rapport från Piteå 1866/67



¤ När jag skriver detta - söndagen den april - faller snön i täta flingor utanför fönstret och det är inte ett dugg våraktigt. Detta trots att en rapport just kommit in om att den första sädesärlan har skådats i bygden. Men vi börjar bli vana nu vid att vårtecknen inte får tas på allvar. På vägen hit till redaktionen mötte jag en av våra läsare, pratade om vädret, och fick höra (för vilken gång i ordningen denna vinter vet jag inte!) - Det blir ett ordentligt hundraårsjubileum det här!

Som sagt, det där med hundraårsjubileum, av den svåraste vintern under 1800-talet, har vi fått höra mycket om i samband med rapporter om köldrekord denna vinter. Man har berättat, att enligt farfar eller farfarsfar, så var vintern 1866 den värsta som hittills upplevts i pitebygden. Nu hör det dock till saken att vi här på Piteå-Tidningen är skeptiska mor farfarsfars berättelser, men vi har i stället ett ögonvittne som kan berätta hur det egentligen föhöll sig. I de djupa källarvalven har vi ett brandsäkert arkivrum och där finns på hyllorna uppradade mikrofilmsrullar innehållande samtliga tidningssidor av Piteå-Tidningen och dess föregångare Norrbottens-Posten.

Varför inte ta och kontrollera farfarsfars uppgifter med ögonvittnet - den man som just den dag när det skedde satt i ett redaktionsrum i Piteå och med bläckpenna skrev ner sina iakttagelser. (Är det inte egentligen ganska fascinerande: att just det jag nu skriver om hundra år kan läsas av en annan journalist som på detta sätt kan få reda på exakt hur vädret var, inte bara kl 12 på dagen den 24 april, utan även hur det var ytterligare hundra år tidigare). Nog med avvikelser. Låt oss gå över till Norrbottens-Posten och konstatera att farfarsfar hade både rätt och fel. Rätt såtillvida att 1866 hade en både konstig och lång vinter. Men att vintern 1867 var värre. Nu låter vi redaktören med bläckpennan berätta: (Stavningen moderniserad).

DEN 28 OKT. 1865
"Vintern kom detta år, liksom förlidet år, tidigare än vanligt. Fjärdarna omkring staden är isbelagda, så att ångbåtarna ej kunna gå upp till staden sista veckan. Slädföret är skralt, varför hjuldon även begagnas."

I tidningen av den 18 november berättas om et intermezzo mellan en av stadens lotsar och befälet ombord i en segelskuta som varpades uppför Pitsundet. Bråket inträffade den 4 november. Sjöfarten pågick alltså in i november.

DET 16 DECEMBER
"Om marknaden (i Öjebyn) föregående vecka är inte mycket att säga. Ringa folk och ringa omsättning. Detta beroende delvis på det dåliga väglaget. Marken är nämligen alldeles bar och den stora penningbristen inverkar betydligt på trafiken".

DEN 23 DECEMBER
Tidningen berättar om ett rån på vägen mellan Kinnbäck och Jävre. Det var en man vid namn Lindqvist som på grud av det dåliga vägföret inte kunde få tag i något åkdon. Han begav sig i stället gående från Kinnbäck. Han fick på vägen sällskap av en man. Mitt på skogen anföll mannen Lindqvist som satte sig till motvärn, då dök ytterligare två man upp och hotade den överfallne med en yxa. Rånarens byte blev 1.300 riksdaler.

DEN 13 JANUARI 1866
"Äntligen hava vi fått snö. Den 9 och 10 dennes föll här ganska mycket snö så att man nu icke med skäl kan behöva befara att föret skall taga slut före våren. Att snön varit efterlängtad är naturligt då genom brist på densamma alla körslor till det mesta måst inställas. Ända sedan 1821 minnes man här i staden ingen vinter, då marken varit bar så länge. Man körde då på trettondagen till kyrkan med hjuldon. Det året blev dock inget missväxtår".


¤ Detta fotografi visar Piteå stad på 1860-talet. Den stora byggnaden
är det då tämligen nyuppförda lasarettet.

DEN 3 FEBRUARI 1866
"I tre veckors tid hava vi haft en jämn och ordentlig vinter. Havande kölden aldrig varit högre än 23 grader, men väl gått ner till 3-6 grader. Tillräckligt med snö finns vadan skogskörslor nu med fart pågå. Stadens flesta handlande äro stadda på marknads- och affärsresor".

DEN 17 MARS
"En förfärlig snöstorm har rasat här ett dygn i sista veckan, eller natten mot torsdagen den 15 och hela den dagen. Vägarna har blivit alldeles ofarbara och alla körslor omöjöiga åtminstone någon tid. Posten är 2-3 dagar försenad".

DEN 31 MARS
"Kom vintern sent så synes den ämna taga skadan igen genom att hålla i sig på skarpa allvare. Vi är nu i slutet av mars och hava ännu föga känning av vårluften. De bägge sista veckorna hava varit ganska bistra. Termometern har kl 6 om morgnarna visat 20, 25 och ända upp till 30 graders köld. Snart torde kölden dock nödgas giva vika för vårsolens milda strålar och Kalle Vinter packa av till en annan marknad".

DEN 7 APRIL
"Ombyte i väderleken har inträtt. Vackra och blida dagar påskynda snömassornas försvinnande".

DEN 28 APRIL
"Vi hava nu i det närmaste barmark och hjuldon begagnas efter landsvägarna. Isarna äro dock ännu fullt farbara och torde det dröja 4-5 veckor innan sjöfarten börjar. Brist på livsmedel för den fattigare allmogen, särdeles i lappmarken, är ganska stor. Önskligt därför att ny tillförsel, från södra delarna av riket ej så länge låte vänta på sig. Spannmålspriserna äro 18-20 rdr för korn"

DEN 5 MAJ
"En fösta maj sådan som den nyss förflutna har man på länge här ej upplevt. En vecka förut var marken bar och hjuldon överallt i farten, men genom ymnigt fallen snö de sista dagarna i april blev slädföret återställt och det ganska ypperligt. Man såg också ett slädparti på förmiddagen arrangerat. Sedan under veckan har dock snön till största delen försvunnit"


¤ Så här brukade det se ut när första vårbåten kom till Piteå. Fartyget
är endera Njord eller Thule. Två norrbottensbåtar som byggdes i mitten
av 1800-talet och såldes till Sveabolager omkring 1910.

DEN 19 MAJ
"Det ser mörkt ut för ångbåtarna att ännu på någon vecka komma hit. Väl säges havsvaken synas utanför Högsböle och Rönnskär men innanför äro isarna starka och i avseende på ganska stark nattfrost och lågt vatten går det sakta medderas förlösning. Vi böra dock hoppas att innan månadens slut hava sjöfarten i full gång".

I tidningen den 26 maj omtalas att sjöfarten äntligen öppnats på Sundsvall dit 135 fartyg anlänt på en vecka.

DEN 2 JUNI
"Ännu när detta nerskrives - den 1 juni - har någon ångbåt icke anlänt. "Haparanda" som på torsdagsmorgonen den 31 maj gick från Skellefteå hit kom ej längre än till trakterna av Rönnskär. Passagerarna som där blev ilandsatta och sedan kommit hit hava sagt att de mött ogenomtränglig drivis som tvungit kaptenen att vända åter till Skellefteå. Det är många år sedan sjöfarten började så sent. Sistlidet år var Bolontaire här den 22 och året därföre den 12, allt i maj månad. Brist på livsmedel, så för människor som boskap har varit och är ganska stor. Nu ingår den underrättelsen att "Bolontaire" kom till stadsfjärden och håller på att låta sig genom isen för att komma till kajen".

DEN 9 JUNI
"20-30 fartyg har anlänt däribland 2 med spannmål från Malmö. Sommaren har kommit på fullt allvar och med en värme som gåt ända till 24-28 grader i skuggan. Träden lövas, vårsådden pågår och ängarna grönska".

DEN 23 JUNI
"Under den regniga och kalla blåsten i slutet av förra veckan och i början av denna vecka hava vi i åtskilliga byar och på öarna flera på bete utsläppta fårkreatur frusit och svultit ihjäl. I Öjebyn har pastor Nygren förlorat 7 och en bonde 9 får".



Sommaren i övrigt blev tämligen normal med regn och sol omväxlande. Den sena sådden gjorde dock att skörden blev dålig. Vintern inträffade i normal tid. Den blev dock mycket kall. Temperaturer på upp emot 40 grader var vanliga och våren kom onormalt sent 1867. Vi skall låta vår vän redaktören för Norrbottens-Posten berätta vidare men först några kommentarer.

I dag tänker vi inte så mycket på sjöfartens betydelse och krafter är i rörelse för att överhuvudtaget slopa sjöfarten på Bottenviken. Vid den tid vi nu talar om var de norrländska huvudbyggnaderna i själva verket "ekonomiska öar". Kom sjöfarten sent igång blev det fråga om svält. Spannmålen tog slut och många bönder torde ha tvingats mala utsädet till mjöl. I juni överhopades Piteå av folk från landsbygden som väntade på att man skulle få mat utifrån. Så här skriver Norrbottens-Posten om våren:

DEN 14 MAJ 1867
"Snö över gärdesgårdarna. Det är 12 till 14 grader kallt. Brist på livsmedlel i inlandet."

DEN 18 MAJ
"Nu har ett annat hjuldon börjat visa sig på vägarna".

DEN 1 JUNI
"Urbanidagen (den 21 maj) inträffade med bättre väder så att nu börjar bliva bar mark. Nödtiggare översvämmar bygden. Kanske dröjer det 14 dagar innan sjöfarten blir öppen".

DEN 15 JUNI
"Väderleken har under veckan varit ganska regnig och vinden har gått över till sydlig varför man kan hoppas att sjöfarten skall kunna inledas till midsommar. Högst få har kunnat börja att så. Ställningen beklagansvärd för mången".

DEN 22 JUNI
"Ingen sjöfart. Beklagligt då alla förråd är uttömda och de flesta inte vet varifrån födan skall tagas. "Haparanda" och "Bolontaire" ha anlänt till Skellefteå och vi hoppas att den i morgon hit kommer. Mycket folk från landsbygden är i staden för att möta ångbåten och få föda. Väderleken är vacker. 22 grader varmt i skuggan".

DEN 29 JUNI
"Tidigt på morgonen midsommardagen ankom äntligen ångaren "Haparanda" efter att ha varit 11 dygn på väg från Stockholm och legat 5-6 dygn i Skellefteå varifrån hon på grund av drivis inte hade kunnat komma ut. Något mjöl hade fartyget med sig, men alldeles för lite. Njord väntas i afton och i morgon kommer Bolontaire. Märkligt nog har inget segelfartyg ännu anlänt".

DEN 6 JULI 1867
"Dagarna tämligen väldigt varma, nätterna kalla. Temperaturer omkring noll".

--------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 26 april 1966


FAKTA---------------------------------------------------

Dagboksanteckningen den 23 december 1866, står att läsa om en man
med namnet Lindqvist som blev överfallen på vägen mellan Kinnbäck och Jävre.
När jag var barn hörde jag berättas en gång vid en gemensam släktmiddag hos
mina farföräldrar, om en person på min farfars sida som blivit rånad. Som jag minns
så hade han en postväska med ganska mycket pengar med sig. Jag tyckte mig höra
att det hela handlade om min farfar AMANDUS LINDQVIST (1886-1965). Men årtalet
stämmer inte in på den här historien. I såfall kan det tänkas vara min farfarsfar
CARL-GUSTAF LINDQVIST (1850-1922) som eventuellt kunde vara personen i fråga.
C-G LINDQVIST föddes med efternamnet Gustafsson. Namnet Lindqvist tillkom senare.
Men några av C-G:s bröder och kusiner tog sig samma efternamn. Carl-Gustaf var
född i Blåfors. Om honom och hans familj har jag berättat i ett tidigare inlägg under
kategorin släkthistorer.

/Roger


Kommentarer
Postat av: uffe

Slutklagat på vädret för alltid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



tror jag?

2012-03-22 @ 10:33:22
Postat av: Roger Lindqvist

Jag ska också göra ett försök, men det kan nog bli svårt!

2012-03-22 @ 11:45:40
URL: http://rogerlindqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0