Roger Lindqvist

Det var en underbart solig morgon,

med en varm sommarvänlig luft.

Morgondaggens genomskinliga droppar,

levde sitt eget lilla liv på blommornas gröna blad.

Uppe på den blå himlen, seglade ett vilset moln

fram i snigelfart, som den vore på jakt efter något.

 

I ena hörnet av köksfönstret, hade herr och fru spindel,

ännu en gång denna sommar, sytt ihop

det vackraste av nät. Så skört, men ändå så starkt.

Dofterna av de nyutslagna blommorna,

hittade våra näsborrar, och med ett djupt andetag,

tog vi emot detta som en Guds gåva.

 

De vita måsarna flöt på de varma vindarna,

och deras välkända skränande,

hördes vida omkring.

Den svartvita katten Pontus, tittade nyfiket

på en humla som förberedde sin landning,

i en blommas öppna gap.

 

De stressade ladugårdssvalorna, flög av och an.

Som om de väntade på besök.

Och inne i bodan, hördes deras ungars rop,

efter mat. Mamma och pappa svala,

lydde deras minsta lilla vink.

Som de ansvarsfulla föräldrar de var.

 

En nervös ekorre, ilade fram över det gröna gräset.

Och mycket snabbt, fann den sin tillflykt

i en gammal björk, vars krona hade sett sina

bästa dagar.

Jag hade så innerligt önskat, kunna dela dagen

med dig. Men detta var dagen Du aldrig fick.

 

Roger Lindqvist.