Felix & Elisabeth /1980

Det förflutna går aldrig att få igen, men man kan vårda det under ödmjuka former. Visst skall man leva i nuet, men struntar man i det som varit, går man miste om sin historia. Häromdagen var det en person som ifrågasatte detta med tillbakablickar, och jag sa att det är upp till den personen själv att avgöra, vad man vill och icke vill. Det hela är ganska enkelt. Det går betydligt bättre att skriva om det man upplevt bakåt i tiden, än att skriva om det som kommer att hända i en framtid. Om framtiden vet vi inte ett dugg. Och jag är den förste att välkomna den person som skriver en tidningsartikel eller bok, och på punkt och pricka omtalar det som kommer att ske, om låt oss säga 25-30 år. Det skulle säkert bli en intressant historia, men vi lär nog aldrig få den berättad.
 
Det finns många personer som vandrat här på vår jord. Det finns lika många som gått bort, med en spännande livshistoria ner i graven. Jag är rätt säker på att min svärfar hade mycket att berätta, men är idag tyvärr förhindrad p g a att han gick bort 1982. Han var en viktig person tillsåvida, att han var en i familjen. Han skulle så småningom även bli både morfar och farfar till sju barnbarn. Vid hans för tidiga död vid 60-årsålder, fanns tre barnbarn, Joel, Daniel S. och Andreas. Men de var alltför små för att ha några minnesbilder av honom. Därför är det viktigt i sammanhanget, att berätta och visa bilder både av honom och Ruth hans hustru. Ja, det känns som en nödvändig skyldighet, främst för våra barn men även för oss själva.
 
En far och hans dotter: Felix och Elisabeth.
 
Felix och Elisabeth på besök i Muskus sommaren 1980.
 
Felix på bron till Solbritt och Kjells sommarstuga.
 
Elisabeth inspekterar Saaben.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0