Smällgården, Hortlax.

I mitt videofilmarkiv, hittade jag dessa filmbilder som togs i augustimånad 1989. Jag bestämde mig för att utforska den gamla Smällgården lite utförligare. Huset var vid denna tidpunkt obebott och öde. Boningshuset, och byggnaderna runt omkring, gav mig intrycket att vara nära på fallfärdiga. Synd på ett sånt gammalt och intressant hus, minns jag att jag tänkte. Jag hade vid två tillfällen varit in i huset, då endast i köket, en av gångerna var när jag och svågern skulle köpa potatis. Det andra besökte rörde sig även det om potatisköp. Då var det husets ägare John Eriksson, allmänt kallad, "Smäll John" som skötte potatisaffären. Jag minns att systern Judit låg på kökssoffan under ett täcke och sov. De båda syskonen bodde tillsamman hela livet. John Eriksson föddes den 19 februari 1917 och avled den 23 april 1986. Vad Judit beträffar, så föddes hon den 2 juli 1911 och gick ur tiden den 29 september 1986. Nästan på dagen fem månader efter sin brors frånfälle.
 
I en tidningsintervju i Piteå-Tidningen, lördagen den 16 mars 1974, berättade John Eriksson att på spiselhällen i köket stod årtalet 1876 ingjutet. Han hävdade bestämt att detta var det år då huset genomgick en utbyggnad. Däremot husets tillkomst visste han inget om. John Erikssom omtalade även att egendomen från början bestod av 54 hektar, men att det 1974 hade krympt till 45,7 hektar. Nämnas kan också att under finsk-ryska kriget 1809 fanns ryska officerare inkvarterade i huset. Historien förtäljer även att en viss soldat Ross, fanns på egendomen redan 1681. Ett hus med mycket gamla anor, och en intressant historia.
 
Inventarierna såldes så småningom på auktion. Men första "tjinget" hade Piteå museum, som tog hand om de mest intressanta prylarna. Prylar som varit föremål för en utställning, till allmänhetens förtjusning. Jag var själv där och tittade på de utställda föremålen. Jag minns ju John Eriksson väldigt väl, däremot såg jag aldrig till hans syster Judit. Hon var för det mesta hemma och var aldrig ute på byn, troligen p g a hälsoproblem.
 
Bilderna har jag fotat av direkt från TV:n. Inte den bästa kvalité, men man kan ändå urskilja både det ena och det andra, och på så sätt skapa sig en bild av hur det såg ut. Idag är huset återigen en bostad, här har ishockeyspelaren Tomas Holmström bott på somrarna med sin familj i rätt många år. Dessförinnan fanns också en ägare, som gjorde en genomgripnade ombyggnation av huset, dock inte till oigenkännlighet, vilket jag tror hade varit förbjudet. /Roger.
 
Smällgården i augusti 1989.
 
Egendomen bestod en gång av 54 hektar...
 
Men enligt John Eriksson så "krympte" ägorna så småningom
till att omfatta 45,7 hektar.
 
Årtalet för husets tillkomst är lite svävande. Men man vet att år
1681 fanns en soldat vid namn Ross på gården.
 
När jag den där dagen i början av augusti 1989, vandrade omkring
med min kamera, rådde på platsen enligt mitt sätt att se, ett rent
förfall.
 
I min fantasi tänkte jag på att detta skulle vara en plats för ett
museum. Att gå in över husets tröskel var en tidsresa tillbaka
till 1600/1700-talet. Och denna byggnad fanns alltså i min hemby.
 
Sticktak - den gamla tekniken att lägga tak. Ingen plåt på långt
håll.
 
De uthus som fanns på platsen hade också berörts av tidens tand.
De lutade åt alla möjliga håll och kanter.
 
De rådde nån form av en slags bortglömdhet, när jag besökte
platsen. Här behövdes en händig och intresserad person, som
möjligen kunde vara den räddning som huset så väl behövde.
 
Jag anade att om inget görs, så kommer dyrbara kulturella värden,
att försvinna in i total förintelse.
 
Mellan vildvuxna buskar och snår syns Hortlaxkyrkan.
 
Farstubron i profil...
 

En tråkig syn...
 
...ett ynka stenkast utanför byn. Jag sa att det inte fanns ett spår
av plåt. Då säger jag förlåt - för här upptäcker jag att på dessa två
byggnader fanns det plåttak.
 
Bland det modernaste som fanns på byggnaden: en knutlampa.
Allting annat andades förfluten tid. Tiden hade helt enkelt stått
stilla.
 
I det skick som här visas, tyder att det var mycket länge sedan
någon överhuvudtaget brydde sig om någon slags typ av försköning.
 
Ett av husets många "ögon".
 
Huset grät. Dess själ var i upplösning. Men någon hörde dess
bittra tårar. Hjälpen kom!
 
FAKTA--------------------------------------------------------------------------------------
 
Huset och dess egendomar brukades i tre generationer. Det var John
Erikssons farfar som blev den förste.
¤ Erik August Eriksson, f. 12.6 1848  d. 8.3 1929.
¤ Erik Eriksson, f. 20.2 1878  d. 7.4 1959.
¤ John Eriksson, f. 19.2 1917  d. 23.4 1986
¤ Märta Josefina Eriksson, f. 1.9 1883  d. 18.4 1951
(John o Judit Erikssons mor).
 
Samtliga ligger begravda i en familjegrav på kyrkogården i Hortlax.
 
Roger------------------------------------------------------------------------------------------
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0