Norah håller tal!

Barnbarnet Norah övernattade hos oss i Lördags. På kvällen åkte vi ut på en liten mini-utflykt. Kvällen var varm, kaffetermosen likaså, och på bordet stod Norahs lördagsgodis och väntade. Kanske p g a detta så kände sig Norah manad att hålla ett tal. Ett tal som i första hand riktade sig till farmor och farfar.
 
Ni skall båda känna er hjärtinnerligt välkomna till den här stunden...
 
Och jag vill allra först ta upp en spontan applåd till er, ni får gärna klappa med...
 
Seså, var nu inte blyga, klappa med mig: ett å två å tre...
 
Synd att alla andra lyser med sin frånvaro. Jag hade ju önskat mig stor publik...
Men då hade ju inte godiset räckt till, förstås...
 
Nu måste jag samla mig innan talet, om ni ursäktar...
 
Tack kära farmor och farfar, för att ni vill mitt allra bästa. Det upptäckte jag redan,
när jag var bebis och hade blöjor...
 
Jag har i klart minne hur farmor alltid var så mån om att jag skulle äta min mat,
och hur farfar busade och låg på golvet, och ibland såg ganska fånig ut -
bli inte ledsen farfar jag menar inget illa... men det var så jag uppfattade det.
Men jag förstod rätt så snart, att allt det ni gjorde, gjordes av kärlek till lilla mig...
 
 
 
Meeeen snälla farmor å farfar, ni behöver inte sitta å lipa...
 
Iställer tycker jag att vi fyller våra lungor, och klämmer i med en liten allsång
så här på kvällskvisten. Vad sägs om "Lille katt?". Jo, innan vi sjunger vill
jag ni skall veta att jag älskar er!
-----------------------------------------------------------
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0