Tio i Topp med COOL CANDYS

Jag har så länge jag kan minnas haft ett stort intresse för historier av olika slag. Historier som berättar om hur det en gång stod till "ibland både folk å fä". När gamla musiker berättar brukar jag spetsa öronen ordentligt. Jag känner igen mig i mycket, kanske det är det som gör att jag aldrig blir trött på att lyssna.
 
Vad har då Tio i Topp och Cool Candys med den saken att göra då? Jo, för det första, så har jag gillat Cool Candys skarpt alltsedan jag som 11-12-åring satt med mina vispar och spelade med i deras "Som varje liten pärla", som låg på Svensktoppen 1969. Visparna hade jag fått av en lite äldre trumspelande kusin vid namn Gösta. Och jag tyckte om det jag hörde. Senare, alldeles i början av 70-talet, kom deras "Go´bitar", och den LP:n såg jag i ett skyltfönster hemma på Sundsgatan i Piteå. Naturligtvis köpte jag den. När jag så småningom började intressera mig för deras historia, så tände det till ytterligare ett snäpp. Vem var vem? Hur var och när föddes bandet? Eget skivbolag... som lät väldigt intressant.
 
När jag fortsatte att gräva i historien, upptäckte jag en kille som imponerade väldigt stort på lilla mig: Einar Svensson. Han var trumslagare, skivbolagsdirektör, låtmakare, producent och idéspruta. Trummisar, som nästan jämt satt skymda bakom alla de andra frontfigurerna - men inte Einar. Han var ALLT - på samma gång. Dessutom hade han en otrolig näsa/känsla för vad folk vill ha. Han hade även den goda smaken att omge sig med duktiga medmusikanter. Han liksom visste hur en slipsten skulle dras. Lite längre fram i livet (jag har ju själv spelat trummor i olika band, i många år) började jag förstå att det var han, som på nåt sätt lade grundstenen till det moderna dansbandssoundet. Naturligtvis med stor hjälp av sina kollegor.
 
För att åstadkomma något liknande, måste man var både beslutsam och självsäker. Men framförallt måste man ha en begåvning med det man håller på med. Det hade Einar. Tyvärr så fick han inte skörda alla frukterna. Han var visserligen med om att föra fram sitt band som ett av vårt lands mest populära. Men han hade ju så mycket mer att ge. Ödet ville något helt annorlunda; han lämnade världen den 16 oktober 1972 vid endast 47 år fyllda. Orsaken hette: hjärntumör!
 
Tänk om... säger vi många gånger, tänk om... Jag instämmer: Tänk om! Vad hade hänt om Einar Svensson inte gått bort den där dagen i oktober för över 40 år sedan? Jag tror att han hade blivit skivbolagskung, istället för den där Bert borta i Skara. Jag tror att Stikkan Andersson hade fått en jämlike i Einar. Trots sin alltför tidiga bortgång, så lämnade han stora avtryck i dansbandsriket Svedala. Än så finns de "coola killarna" i Cool Candys med på ett hörn. Det släpps samlingsplattor och det finns många som fortfarande har deras plattor kvar i skivhyllan.
 
I går kom den efterlängatde boken om Tio i Topp, äntligen hem till mig. Och ibland alla de stora popbanden och artisterna, fanns Einars Cool Candys också med på ett hörn. Detta i egenskap av "Jämtgubben" som kom upp på listan den 7 juli 1962. Där låg den i fyra veckor i vårt fagra Sommar-Sverige, och gav gruppen en skjuts framåt i karriären. Ett konkret resultat av listplaceringen, blev ett besök i Sigge Fürsts "Frukostklubben". Resten är historia - som man brukar säga.
------------------------------------------------------
 
COOL CANDYS finns representerade i boken om Tio i Topp som jag har i
min ägo. Ett fel har författaren gjort sig skyldig till. I bildtexten har sångaren
och basisten Sven-Eric Gissbol fått namnet Göte Johansson. Den sistnämnde
spelade i bandet 1953-1968, han efterträddes av den utmärkte Sven-Eric då
med efternamnet Carlsson. Det är alltså Sven-Eric som ses på bilden.
----------------------------------------------------------
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0