Roger Lindqvist

Jag kan väl på en gång säga; att jag är inte perfekt. Och ingen annan heller. Men det finns vissa "måste-saker" som man bara inte kan strunta i, och detta är att använda det enkla lilla ordet: HEJ!

 

Redan som barn fick jag det konstaterat av mina föräldrar, att man skall hälsa på varandra när man träffas. Att man liksom glömmer av, är väl ingen fara, men av de 10 gånger man möter en annan person (medmänniska) så måste man åtminstone säga HEJ! 8-9 gånger av mötena. Det finns fnv ingen lag som säger att man måste, men det hör liksom till. Det finns heller ingen lag som säger att man inte får svära i kyrkan. Men någonstans i ens sunda förnuft så gör man inte så - använder svordomar i kyrkan.

 

Jag såg ett intressant TV-program i SVT igår. Skådespelaren Thommy Berggren intervjuades av Anna Hedenmo.

- Du har rykte om dig att vara svår, att tända till och bli arg, stämmer det?

- Njaee... jag är snäll. Men jag visar mina känslor, och det tycker jag är viktigt, svarade Berggren.

- Jag brukar likna mig med en eldig italienare när jag sitter vid matbordet med mina tre barn.

- Är jag arg och upprörd då syns det, är jag snäll så syns det också.

 

Jag kan också bli arg och upprörd när jag känner mig orättvist behandlad. Men det är inget jag ber om ursäkt för. Blir man trampad på, är det min mänskliga rätt att ifrågasätta detta, om än rösten går upp en och annan decibel. Men att det skulle var fel, nja, icke det. Men i det här "lagom-landet" får man inte visa några som helst italienska åthävor. Då är man endast konstig.

 

Nu har jag gjort som tåget: spårat ut! Det var ju om ordet Hej jag började om, men på nåt sätt så tycker jag hejet och de italienska känslorna på nåt sätt hör ihop. Dvs jag säger min mening...