Roger Lindqvist

"Om du gillar Piteortens falukorv får du vara med. Om inte - ja, då stryker jag dig ur vänlistan".

 

Det har blivit alltmer vanligt förekommande att visa att man tillhör rätt grupp. I dag kan man med ett enkelt tryckande på en tangent ta bort alla oönskade filurer som lurar bakom husknuten. Enkelt och elegant, heller...? Att ta bort "ohyran" har blivit till en modegrej, som att klä sig i sin senaste outfit. Det gäller ju att hänga med, som sagt.

 

Det är nog inte så långt kvar innan man delar in landets innevånare i "kategori lämplig", kategori olämplig" eller: "kan plockas fram vid speciella tillfällen".

 

"Sverige håller på att gå sönder", konstaterade Göran Persson häromveckan. Jovisst, har Göran rätt i det han säger. I dag vågar många inte tycka till, med rädsla för att hamna i "kategorin olämplig". Hemska tanke att behöva löpa gatlopp på Rådhustorget i Piteå. Heller att inte bli inbjuden på den årliga nobelfesten den 10 december.

 

Men vad är det då som är så farligt? Åsikter har väl alla. Åsikter om både det ena och det andra. För inte så länge sen, läste jag Olof Lagercrantz biografi över August Strindberg. Men oj, vad den mannen hade åsikter. Ulf Lundell benämnde honom i en intervju som "färgstark".

 

I bland så kommer själva sakfrågan på efterkälken när jag lyssnar heller diskuterar med någon. Vad jag tycker är intressant är företeelsen, att alla måste tycka lika. Om två personer sitter på varsin sida av en gunga, de båda väger ca 100 kg. var. Om de gungar för häftigt kommer så småningom plankan de sitter på att gå av mitt itu: KRASCH!

 

Likadant om vi fortsätter att streta åt skilda håll med full kraft, då kommer Göran Perssons profetia att gå i uppfyllelse. Sverige går sönder!

 

Så till sist: Jodå, JAG gillar Piteortens falukorv, köpte en rejäl bit så sent som i dag. Alltså, då får jag vara med i gruppen? Men de andra då...? Hur gör vi med dem? Först rätta inringda svar, belönas med 10 korvringar av Piteortens falukorv. Först till kvarn...