Tisdag...

Dagen har bjudit på väldigt vackert väder. På förmiddagen gjorde jag och hustrun en promenad till vår Hälsocentral, där en viss J. Roger Lindqvist skulle hämta sin medicin på apoteket. Min fina morfar hade ett speciellt sätt att uttala ordet apotek. I hans version blev det: "APTEKET". Kanske gick det fortare att säga, när han liksom bortrationaliserade O-et. Kanske var det så, jag vet inte? Ett annat ord som morfar "skräddade om var ordet cancer. I hans version blev det: "KANKER". När jag nu leker språkpolis, kan jag även passa på att berätta om en arbetskollega, som när han skulle säga september, istället sa: "SEKTEMBER".
 
Tvåsvampsmamman, Magnhild Svamp, med sina tvillingar, Clara och Torkel.       
 
Den näpna lilla rara fröken Pensé tittar förvånat upp ur myllan. När hon såg
mig med kameran sa hon: - Jag har väl inte kommit upp försent?
- Abolut inte snälla fröken, tack för att du vill förgylla hösten!
(Man måste ju vara artig).        
 
Ett svampkollektiv har slagit rot på gräsmattan i Hortlax. Jag tycker att de mest
liknar några smaskiga kanelbullar.    
 
Ett rovdjur på spaning - nädå, det är  endast lilla Selma som intresserat
lyssnar till alla flyttfåglars tjatter i tall- och björk.      
 
Bakom de fönster där solen tillfälligt har landat, hade jag mitt pojkrum.
Där spelade jag trummor dagar i ända i flera år. Det var där det hela
fick sin början.            
 
Många vackert röda rönnbär i år.               
 
En snörik vinter under min barndom, stod vår katt utanför vårt sovrumsfönster
en tidig söndagmorgon och mjauade för allt vad hon var värd.
Då min far öppnade fönstret, hoppade hon upp på den röda brandstegen,
och påbörjade sin klättring uppåt. Efter en stund nådde hon målet: det
varma sovrummet.          
 
Huset som vi byggde 1987. I dag i sonens ägo. Men vi har tillstånd att
göra besök då och då. I dag var en sån dag.    
 

En liten paus på en sten. Bakom min rygg ses den skogsväg vi cyklade på
som barn. Det var en väldigt hög aktivitet som förekom här under 60-talet.      
 
Mellan de två stabila tallarna på bilden, ringlade sig en skogsstig
som bl a ledde till kompisen Per.             
 
Foto: Roger Lindqvist. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0