Så oändligt tacksam...

När jag tittar tillbaka över hur mitt liv sett ut kan jag inte annat än känna en oändlig tacksamhet. Dessa tankar och funderingar har börjat alltmer rota sig fast i mitt huvud. Troligtvis beroende på åldern. Jag hade en gång en lärare som hette Yrjö Bäckman. Jag skall aldrig glömma när han en dag satt bakom sin kateder och plötligen började läsa dikter. Det var hans egenhändigt skrivna tankar och funderingar som han skrivit ned på ett papper. Just då så brydde jag mig inte nämnvärt om det hela, men på nåt sätt så parkerade sig hans diktläsning i ett rum längst bak i mitt huvud. Och där har dem funnits kvar genom åren som gått. Av en händelse så mötte jag honom på apoteket i Hortlax för en si så där 2-3 år sedan. Jag påminde honom om den här händelsen i skolan, och han var icke sen att på nytt läsa ett par dikter där vi satt och väntade på tur.
 
Tacksamhetens tankar gäller även alla de jobbarkompisar och chefer som har kantat min livsväg. Så här litegrann på ålderns höst, så känner jag mig priviliegerad över att arbetskamraterna var både fina och jordnära. Så även cheferna jag haft. Ingen har gjort sig till och försökt trycka ned den andra. Det var killar och tjejer med stort sunt förnuft. Det fanns heller ingen tillstymmelse till mobbning. Alla behandlades lika.
 
Efter 15 år på Furunäsets sjukhus flyttades verksamheten ut till
Öjeby sjukhem.
 
En del av fordonsparken.
 
Fr v Roger Lindqvist, Brage Lindgren och Bruno Lindström.
 
Hela transportpersonalen samlade omkring en smörgåstårta.
 
Mumsigt värre...
 
Jobbarkompisen Naser.
 
 
Christer Hammarstén, chef.
 
Brage Lindgren och Harry Nilsson i gaskammaren på Furu.
 
Harry Löfgren och Lars Lundmark. I postens lokaler på
Furunäset.
 
Göte Asplund.
 
T.v. Christer Pettersson och Sven Pettersson.
 
Olle Lindgren.
 
Vid frukostbordet på Transport Centralen vid Furunäset,
fr. v. Christer Hammarstén och Harrry Löfgren.
 
Stig Åkerlund, chef för Landstingets Transportcentral på
Furunäsets sjukhus. Stig var min chef mellan 1978-1986.
 
Sist men inte minst: Rutger Quist, överläkare i onödiga sjukdomar.
 
 
 Till dem som inte längre finns...
 
¤ Göte Lindkvist
¤ Göte Asplund
¤ Harry Löfgren
¤ Lars Lundmark
¤ Bosse Eklund
¤ Olle Lindgren
¤ Krister Kreku
¤ Björn Granberg
¤ Karl Gustaf Högmodig
m. fl.
 
Till ert minne...
 
Roger.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0