SÄG MIG...
Säg mig, hur ni uppfattar er själva som "riktiga" män, när ni 7-10 unga killar, genom grovt övervåld, våldtagit en ung oskyldig tjej på en bakgata i "er" stad?
Säg mig, hur det känns att lämna henne naken, blodig och sönderslagen, på en kall asfalterad väg?
Säg mig, hur det känns att förstöra en annan medmänniskas liv?
Säg mig, varför ni utsåg denna unga tjej till ert offer? Tycker ni det känns hjältemodigt?
Säg mig, varför ni efter våldtäkten sparkade henne både i huvudet men även på resten av kroppen? Som om hon inte fått nog av er perversa våldsamma lek.
Säg mig, om ni förstår att ni den där kvällen tillfogade henne icke enbart fysiska skador, utan kanhända även ett livslångt psykiskt trauma?
Säg mig, om ni känner er stolta över att ha släckt livets ljus i den unga flickans ögon?
Ni är inget annat än veklingar och ynkryggar. Ni är de personer som Gud glömde att montera in en väl fungerade hjärna den dagen han gav er liv.
Ni är ynkryggar som ingen vill möta på gatan. Ni är de lägst stående varelserna som befolkar vår jord.
Det allra värsta, är att när lagens långa arm tar tag i er, så skyller ni på varandra. Vad som gör mig så topp tunnor rasande är när åklagaren släpper er i brist på bevis. Ni får t.o.m. ersättning för det tid ni suttit häktade. Över 100.000 kronor får ni som "belöning".
Den unga tjejen då, vad hände med henne? Jo det kan jag berätta, hon kommer knappt att kunna gå ut i rädsla för att möta er igen, ni rovdjurslystna satar.
ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
