Tankar i 11:e timmen
Så här på årets näst sista dag, kommer tankarna flygande. De är ibland så pass många att jag måste sortera dem. Men det jag nu funderar över kom över mig alldeles nyss.
På sjukhemmet i Öjebyn där jag jobbade, hade vi en del patienter som hjälpte till. Det var fina och goa killar och medarbetare. Det var behjälpliga så gott de nu kunde. Men en dag så kommer en ny kille in på vår Transportcentral. Han skulle "hjälpa till", som det hette. Han avtjänade sitt straff på den slutna pyskavdelningen. Brottet: PEDOFILI. Han hade förgripit sig på två minderåriga flickor. Ingen kunde på utsidan ens märka av det mörka han hade inom sig. I takt med att folk runtomkring började förstå, så började även telefonsamtalen strömma in till vår central.
På lasarettet i Piteå, där vi hämtade matvagnarna blev han förbjuden att ens gå in. Det obehagliga var att han uppvisade en helt normal fasad, när vi satt till bords och drack kaffe. För oss på centralen gick det väl an, men inte därute på de olika ställen som han åkte med på. Minns jag rätt så avslutades det hela så småningom. Nu till mina tankar:
Om en återvändande IS-krigare återkommer till landet, och beviljas hjälp att slussat ut i samhället, trots att han slitit bebisar sönder och samman. Trots att han slaktat oskyldiga män och kvinnor, hur gör vi då? Trots att att man våldtagit och förstört livet för unga tjejer, avrättat mödrar inför deras barn, använt motorsåg för att klyva ännu levande människor mitt itu, i åsynen av deras familjer, hur gör vi då? Trots att man bränt ihjäl människor, eller bundit fast döda kroppar vid sina bilar och kört omkkring och ropat: GUD ÄR GOD! GUD ÄR STOR! Hur gör vi då?
Mannen som var dömd för sexuella övergrepp var illa nog, därute på sjukhemmet. Han möttes ju som jag sa av avståndstagande var än han kom. Men att jobba med en mördare... som gått över alla tänkbara civiliserade gränser. En ond person som inte längre tänker som du och jag. En människa som gjort sådana ruskiga saker att hans själ skrumpnat ihop som ett russin. En hjärntvättad person som inte längre tänker sunt. Är en sådan person lämpad att t ex jobba på ett dagis? Äldreboende? Bank? Storkök? På lasarett? Att överhuvudtaget vistas ute ibland vanligt folk?
Svaret får ni inte av mig just här och nu. Svaret ligger hos oss alla. Men vi tänker. Vill vi verkligen ha det så här? Tänk!
PS. Läste häromdagen att en biskop hade en önskan, om att flytta ut alla kristna symboler ut ur en sjömanskyrka. Rätt eller fel? På ett annat ställe förutspår man svenska kyrkans undergång. Vad kommer då efteråt?
Roger Lindqvist
Kommentarer
Trackback
