Roger Lindqvist

 

 

Dimman låg som ett lock över Växjö med omnejd. I en timme cirklade Expressens flygplan högt ovanför Thorleifs i hopp om att hitta en glugg i mjölken. Hemma i lägenheten på Buréusgatan i Uppsala vankade Ann Bergman, 17, bland syskon och övriga släktingar och undrade om det skulle bli något besök alls. Men Thorleifs lurade dimman. De tog taxi de tolv milen från Växjö flygplats till Jönköping. Där kunde planet landa. Sedan följde ett raskt luftskutt till Arlanda, varifrån segrarna i Expressens dansbandstävling 1977 fördes i täckta bilar till Uppsala.

 

Vi skulle träffas på en restaurang för att äta ett inledande julbord. Thorleifs-pojkarna var hungriga som småländska platåvargar. Ann tryckte utanför entrén och sög i sig en nervig cigarett.

    - Jag är så nervös så att jag tror jag dör. Och det har jag förresten varit hela veckan.

Grabbarna sa "hej" och "va´ kul" och "se där är du ju" och det första mötet blev inte alls så laddat som Ann kanske trott.

 

Thorleifs förde damen till bordet. Ann berättade att hon röstat på Thorleifs i två dansbandstävlingar i Expressen. Men den här gången kunde det ha gåt riktigt illa. Ann kom sig inte för att få iväg kupongen förrän sista avsändningsdagen. Men den hann fram i tid och blev också den som notarius publicus fiskade upp ur den stora Thorleifshögen - 5072 kuponger.

 

Nu var det således dags för för priset - ett personligt sammanträffande. Ann har aldrig varit ens i närheten av Thorleifs tidigare. En påsk tänkte hon åka och lyssna på dem. De spelade någonstans i fjällvärlden. Men planerna rann ut i snön.

 

Ann jobbar i ett gatukök i Uppsala.

    - Du måste tala om var de ligger, så att vi kan stanna och käka hos dig nån gång, sa Johan Möller. Ann talade också om att hon samlar på texter till dansbandslåtar. Hon klipper dem ur veckotidningar. Thorleifs å sin sida avslöjade att de tänker resa till Bangkok och Pattaya i Thailand en bit in i januari.

 

Sedan åkte vi hem till resten av familjen Bergman. Lägenheten var full till sista plats. Jag räknade till 23 personer, när de satt någorlunda stilla. Där fanns mamma Hjördis och pappa Stig, som kör bryggarbil. Också alla de sex syskonen: Siw, 22, Ewa, 20, Gun, 19, Christer, 12, Doris, 11 och Ingela, 10. Kaffe, Thorleifstårta, allmän fotografering, plakettöverlämning och autografskrivande.

 

Ann sattes mitt i högen av Thorleifare i soffan i finrummet. Det var också Ann som delade ut segerplaketterna och fick som tack sex kramar på raken. Hunden Ricko passade på att sno en bit tårta, när det kramades, pratades och plåtades som värst. Efter någon timme följde Ann med ner till Stockholm för att titta på Expressens redaktion.

 

Ann Bergman vinkade av favoriterna på Bromma. Orkesterns vidare öden denna händelsemättade dag var då fortfarande ovissa. Kanske skulle det rent av gå att landa i Växjö. Fast det kunde också bli till exempel Norrköping eller Hultsfred.

    - Vi ringer från Amsterdams glädjekvarter, hojtade Bisse Bergdahl.

Expressens piloter hade faktiskt mera Hultsfred än Amsterdam i blicken.

Det blev Hultsfred.

----------------------------------------------------------------------------

EXPRESSEN ¤ Måndagen den 26 december 1977