När argumenten tar slut

Tycker det känns visset när personer använder "nödutgången" när deras argument ebbat ut. Man tycker olika i en viss fråga, man är för man är emot. När motkombatanten, drabbas av ökentorka i sin argumentering, väljer tyvärr många att helt sonika smita ut genom (som jag tidigare nämnt) den berömda nödutgången. Kvar sitter diskussionspartnern och kliar sig i håret. Drabbas man av ökentorka så vore det allra ärligaste att säga som det är. Jag har mött många "förtorkade" debattörer genom åren. Ibland har man i brist på kunskap i ämnet, börjat kasta glåpord och otrevligheter, som inte alls hör hemma i sammanhanget. Så fort jag hör den minsta tendens, så säger jag till.
 
Om ämnet gäller läget i världen, och min motdebattör säger något i stil med: herregud vad du är tjock! Har du aldrig tänkt på att banta? Hur många dubbelhakor har du egentligen, kan du räkna dem alla?
 
Jo kyss mig långsamt! Då har personen ifråga lämnat den allmänna vägen, och kört vilse på nån bakgata i Dorotea eller Storuman. Och när hon eller han anar att de inte hittar hem igen, så kommer dessa ord som inte hör dit. På facebook är det så konstruerat, att man genom att trycka på en knapp, snabbt som ögat kan lämna sin sanningssägande motpol. Rätt så praktiskt kan man tycka. Men fegt! Är man inte karl eller kvinna för sin hatt, då skall man icke bemöda sig med att uttrycka sig överhuvudtaget i svåra samhällsfrågor.
 
Tycker:
 
Roger.

Kommentarer
Postat av: Lennart Ö

Du skriver när argumenten tar slut !
kanske det är att man blir arg i sitt mentala tillstånd ? ARG-UMENTEN ?
är kul att filosofera !?

2016-11-27 @ 15:45:52
Postat av: Anonym

Så kan man också se det, Lennart.

2016-11-27 @ 19:46:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0