Roger Lindqvist

Jag fick lära mig ganska så tidigt vad som var rätt och vad som var fel. Den medvetenheten har gått som en röd tråd genom hela livet. När det idag är oro ute i världen, oro härhemma i landet, så höjs rösterna till falsett. Många anser att just de har svaret på frågan. Medan andra endast skakar på sina huvuden. Att det finns olika åsikter är ju allom bekant. Konstigt vore det väl annars. Men när man exempelvis tar avstånd från våldshandlingar, av radikaliserade grupper i våra förorter, så lägger sig tystnaden som ett tung täcke över alltet. Att ta avstånd från allt våld är för mig hur naturligt som helst - dock inte för alla. Det gör mig konfunderad. Av alla dem jag känner, eller tros känna så uppfattar jag dem alla som personer med sunt förnuft. Men ack vad jag bedrar mig.

 

Höjer man rösten och säger till vad man tycker och tänker, om våldtäkter, mord, skjutningar, hedersrelaterat våld så sluter sig många ihop som en mussla. Det förvånar mig. Hur tolkar man deras tystnad? Att det är ett medhåll till att det är okej att stympa, förolämpa, våldta, mörda, tjuva, hugga huvuden av män, kvinnor och barn? Att korsfästa människor levande? Att våldta små barn, för att sedan begrava dem levande? Att förnedra kvinnor? Ser vi genom olika sorts filter? Jag kan bli hur frustrerad som helst. Dessa handlingar är inta bara sjuka, de är barbariska. T.o.m. Hitler och Stalin skulle blivit smått avundsjuka, när de sett hur våldet, mördandet tagits till en helt ny primitiv nivå. Sådana saker gillas av barbarer.

 

Jag är trygg i min egen kultur. Jag behöver ingen annan. Inte så att jag är motståndare till andra kulturer, jag gillar att läsa om det, jag gillar att se dokumentärer, men härhemma är det min kultur jag vill leva i. Den våldbejakande inriktningen/delen av islam är för mig det mest nattsvarta. Jag kan bara inte med det. Jag får mardrömmar bara jag tänker på när pratet om kalifatet pågår. Fria tänkande och civiliserade människor för utvecklingen framåt, inte bakåt.

 

Låt oss hoppas att vi i Europa får fortsätta att vara fria tänkande män och kvinnor. Att vi fortsätter att uppfostra våra barn till trygga och fritt tänkande individer. Inte tvärtom. Om inte: så har vi ingen framtid.

 

ROGER LINDQVIST.